Dubbelsuck

Älsklingen har åkt iväg på begravning.

- Jag har kollat kostymen, den passar fortfarande.

- Vad bra! Då kan du ha den på 60-årsfesten också.

- Jag har kollat, och det finns en vit skjorta som är struken också.

- Bra!

Och så står han här på förmiddagen. Kostymbyxorna kan han inte ens knäppa. Dragkedjan går inte hela vägen upp och haken är tio cm från hyskan.

- Ja men, du kan ju inte ens knäppa byxorna!

- Oj då! Jag trodde att haken skulle i här.

- Och skjortan, kan du inte knäppa den i halsen?

- Nej, det kan jag nog inte. Men jag ska ju ha slips, det syns inte då.

- Jo, det syns visst. Det blir ju en stor glipa under.

Jag dyker in i klädkammaren och lyckas rota fram en annan vit skjorta. Den kan han i alla fall knäppa.

- Du får ha kavajen knäppt så att det inte syns att byxorna inte går igen.

- Det blir säkert varmt och mysigt!

fortsätter jag elakt.

- Du Älskling, den där slipsknuten...

- Ja, jag kan inte knyta slips. Pappa brukar hjälpa mig.

Jag släpar med honom till datorn och googlar fram instruktioner på slipsknytning. När han är klar hänger den smala, bakre delen långt ned på byxorna och den breda framdelen är jättekort. Jag knyter om med hjälp av instruktionen och försöker utplåna alla skrynklor som han åstadkommit.

Efter en stund kommer han och visar upp sig. Nu har han slipsnål också och han är faktiskt riktigt stilig. Så länge han har kavajen knäppt i alla fall.

Karlar!!! har jag lust att stöna - som om det skulle vara könsspecifikt och inte individspecifikt - och nu tänker jag faktiskt göra det också, bara för att avreagera mig:

KARLAR!!! Så djävla typiskt KARLAR!!!