Kastanj

Vi har förlorat vår andrik. Det hände i torsdags uppe i buan och vi kan bara inte begripa vad som hänt. Båda fanns där direkt på morgonen, och strax efter frukost såg Älsklingen Viol komma vaggande lilla vägen fram till vår stuga och hon möööhp:ade alldeles förskräckligt. Det tog liksom aldrig slut det där värstingmöööp:andet och när vi då gick ut och kollade, så var Kastanj borta. De brukade aldrig gå särskilt långt från vår gård, och vi har letat och letat, men inte ett blodspår, inte en fjäder.

Vad för rovfågel skulle kunna lyfta iväg en stor fet andrik i fötterna utan att lämna spår efter sig? Och vad för rovdjur skulle komma in mitt i buan, mitt på ljusa dagen, när Draken och besökande kompis härjat något helt sanslöst ända sedan halv sex på morgonen, och bära med sig Kastanj utan att någon hört något och utan att lämna spår?

Viol ropade och ropade efter Kastanj hela dagen, och ankor - till skillnad från andrikar - har en jäkla pipa kan jag lova. Hon hördes över hela buan. Älsklingen byggde ett litet hägn åt henne på gården, och efter ett tag lade hon sig inne i ankhuset och väste så fort vi kom nära. Stackars lilla gumman! Till råga på eländet så är ju tuppen så jäkla elak mot henne. Med jämna mellanrum hoppar han upp på ryggen på henne och hackar, och jäklar anacka vad hon skriker. (Vi tror att han har för få hönor och håller på och försöker få tag på fler).

Nu går hon här och möööhp:ar alldeles ensam, och det riktigt skär i hjärtat när man ser henne. Vi håller på att jaga ny andrik åt henne, men än har vi inte lyckats nå den kvinna som vi hoppas ska kunna sälja oss en. Det vi hittills har åstadkommit är att ordna så att vi ska få hit en något lytt, men frisk, anka som ägaren tänkt slakta eftersom hon inte kan avlas på, så att Viol i alla fall inte ska behöva gå här helt ensam. Henne hämtar vi imorgon.


Viol och Kastanj då det begav sig. De fann varandra direkt och har verkligen varit oskiljaktliga.