Nu är han borta, Boström. Han var så elak att det blev helt ohållbart. Älsklingen körde iväg honom till mannen som hjälper oss att slakta tidigare ikväll. Det känns rätt tungt. Jag är ju en blödig sate.
Boströms gener finns i alla fall kvar i Pip, kycklingen som vi nu är tämligen säkra på är en tupp (och som därför borde få ett ordentligt namn). Och både Mynta och Noppa ligger och ruvar, så kanske blir det fler kycklingar efter honom. Vi får väl hoppas att det där elaka draget inte sprids vidare.
Vi satsar i första hand på att behålla Pip som tupp. Blir det inte bra, av någon anledning, så får vi skaffa en ny. De finns ju i överflöd, så det ska väl inte bli några problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar