Idag har vi varit på ridlekis på traktens ridklubb, jag och Trollet. Är det inte lite sött?! Trollet fick en häst som heter Prinsessan. Det är hon som är på bilden, och den har jag snott på ridklubbens hemsida.
Först skulle vi borsta Prinsessan - som var tämligen lerig - och sedan kratsa hovarna. Ja, det var ju företrädesvis jag som fick göra det, med lite hjälp av instruktören ity det var närmare 40 år sedan jag pysslade med dylik verksamhet. Trollet stod och tjurade med sin lilla borste och skulle minsann inte alls hjälpa till. Och inte skulle han rida heller, sa han. Efter en stund mjuknade han lite, den tjurskallen, och kom igång och borstade så gott han förmådde på ben och mage, vilket var det enda han nådde. Kratsa hovarna orkade han inte riktigt, men han försökte i alla fall. Sedan skulle vi sadla och sätta på träns och grimsskaft och så fick Trollet leda Prinsessan ut i ridhuset. Där blev han upplyft i sadeln och stigbyglarna kortades till ultrakorta, och han satt med darrande underläpp och deklarerade att han var rädd. På något vis fick jag ungen att sitta kvar, och sedan red vi ut en sväng. Han satt och gungade med i rytmen och såg helt avslappnad och belåten ut.
- Jag är rädd för att rida sa han.
- Ja men du SER inte inte rädd ut sa jag du ser ut att tycka att det är mysigt. Då nickade han.
Sedan fick vi gå in i ridhuset och prova att trava, men det ville inte Trollet, och jag försökte inte ens övertala honom. När vi lett in hästarna skulle vi borsta lite igen, och då var han väldigt entusiastisk. Så entusiastisk att vi måste kratsa alla hovarna en gång till.
Han vill gå på nästa ridlekis också, säger han, så jag har redan anmält honom. Min lilla söta tjurskalle!
2 kommentarer:
Låter kul med ridlekis! Och innan du vet ordet av så har ni en liten ponny i familjen också... ;-)
Nja, det kräver ju att de vuxna i hushållet är kapabla att sköta en häst, och det är jag rädd att vi inte är, någon av oss. Eller... rädd och rädd ;)
Skicka en kommentar