För några veckor sedan köpte jag en doftripsbuske. Inte har den kommit i jorden. Jag har gått här och sneglat på den, med växande dåligt samvete. Väldigt vad den är lik ett snöbär på bladen har jag tänkt i princip varje gång jag passerat. MEN vad lik! I förrgår när jag gick förbi den hade den snöbärsblommor också. OCH snöbärsetikett. Hå hå ja ja! Hur fasen kan man vara så klantig? Nog vet väl jag hur Ribes-blad ser ut!
Nå väl, igår tog jag mig i kragen och grävde ner snöbärseländet i hönsgården. Och när jag nu ändå var i farten så grävde jag ner en (hemmasådd) fläder och en ros (tillika hemmasådd) vars etikett försvunnit. Någon art i alla fall, som torde vara tålig.
Det är förvånansvärt grönt i vår hönsgård. Även om en redan planterad, mindre, hemmasådd, fläder saligen avlidit och en druvfläder för en tynande tillvaro där inne, så frodas övriga träd, buskar och perenner - bara synnerligen tåliga saker, förvisso.
Jag får väl åka till Bäsna trädgård och se om han har någon doftrips kvar, den gode Kjellåke. Man vet aldrig, jag kanske lyckas få den i jorden innan tjälen tar över trädgården.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar