Trebarnsmor, gubevars

Ja, det är ju inte så många dagar jag har behövt praktisera detta på "fullt allvar". Först var Älsklingen hemma på pappadagar, sedan kom Pappa upp och stöttade lite och ägnade sig en del åt pojkarna som var hemma på höstlov.

Idag åkte vi till biblioteket. Bortsett från att Trollet var tämligen springig och inte alls lyssnade på mina femtioelva tillsägelser, så gick det rätt bra. Men på vägen hem somnade han i bilen. Släpa tunga bokfyllda kassar och bilbarnstol med Nassegroda. Och Nassegrodan vaknade förstås och skrek. Höns och ankor hade jag inte fixat innan, fast jag nog bort, så det fick jag rodda med i mörkret. Och inte fanns det något vatten kvar i regntunnan, så jag letade upp trädgårdsslangen och fyllde - under ett väldigt stänkande - butten med hjälp av den. Och då insåg jag att jag hörde ank-möööhp från två håll. När jag kollade i hönshuset var där bara tre. Ut och leta i mörkret. Under häggen hittade jag en ensam, möööhpande Akleja. Ankor ser inte ett smack i mörker, verkar det som. Jag försökte driva henne mot hönshuset, men hon sprang bara kors och tvärs som en yr höna, så till sist fick jag fånga in henne och bära henne. Då bajsade hon på mitt ben. Vet ni hur slafsigt ankbajs är?! Mina nytvättade byxor! Och så ut i uthuset, likaledes i mörkret, och fylla på havre till ankorna. Därefter ut igen till frysboxen och leta fram något snabblagat (pytt i panna). Sedan ner till bilen och hämta sovande Trollunge, få av honom kläderna och lämpa honom i soffan. Få av mig själv bajsiga byxor och tvätta av benet. Sedan snutta gråtande Nassegroda, som Drakungen snällt försökte underhålla med nappen.

Och då fick jag ju pausa lite, där i "snuttfåtöljen". Och humöret hade jag i behåll.

Det ska nog ordna sig, det här!