Jag satte Nassegrodan i mei tai:en och gick en av skogsvägarna upp. Det är första gången vi går på promenad. Hon sov så fint och jag gick och gick, snabbt, uppför och mera uppför. Det behövde jag. På tillbakavägen en sväng in i skogen.
Det är ju rent bedrövligt att min älskade lilla flicka hann bli en hel månad innan hon fick känna doften av skog och höra ljudet av en porlande bäck. Men inget som kan göras ogjort. Så släpp det Scylla, släpp det!
2 kommentarer:
Vad de orden berör starkt!
Säger du det?! Det sista, eller?
Skicka en kommentar