Jo, jag är ju väldans svag för den här karln. Jag tycker om det han skriver och han verkar så oerhört sympatisk. Fast varför han väljer att skriva på svenska, och inte på världens vackraste språk, är mig en gåta. Grekland och greker kan visserligen göra mig galen, men i grund och botten ser jag mig som en hellenofil - eller vad det nu kan tänkas heta - av stora mått.
Lustigt nog hörde jag Sven Wolters röst inom mig när jag läste. Jag lyssnade ju på hans inläsning av 'Mödrar och söner', för något år sedan. Man kan ju tycka att jag snarare skulle höra Kallifatides röst - fast jag minns nog inte riktigt hur han låter.
'Det gångna är inte en dröm' handlar om Kallifatides själv. 'Mödrar och söner' om hans mamma. Ypperliga båda två.
1 kommentar:
Åh, vad roligt. Jag upptäckte Kallifatides först i år. De två böcker jag läst har jag tyckt om. Den ena var just mödrar och söner.
Skicka en kommentar