Det går med vindens fart

Idag fyller Nassan fem månader. Det går obegripligt fort. Nu sitter hon hyfsat stadigt och håller balansen fint när jag kör runt henne i vagnen här inne - det är mest inne vagnen används. Och de där små händerna är på tok för nyfikna. Mors mattallrik och morgontidningen är särdeles intressanta. Får hon inte tag på dem eller något annat intressant så sitter hon och krafsar på duken med sina hopplöst vassa naglar, som jag visst aldrig lyckas få någon fason på. Krafsan kallas hon således alltmer ofta.


(Ja, jag antar att det är tramsigt att sätta på sin unge mössa med nalleöron, men jag tycker att det är så sött, så det gör jag i alla fall)