Den långe - missinassen

Matt

Käre värld vad trött jag är. I stort sett hela dagen har jag varit igång med städning, tvätt, diskplock och påskfix, men nu är det som om hela kroppen skriker STOPP! och jag har krupit upp i min fåtölj med en filt, datorn och en bourbon. Bourbon är inte så dumt faktiskt, har jag insett. Jag gillar det där knäckiga.

Draken och jag har varit uppe på linjan och klippt påskris. Sedan plockade jag lite lingonris också och Draken klippte och bände loss "läkande rötter till sitt laboratorium" med mycken möda och stor  beslutsamhet :)  Han kanske kan läka sin trötta sargade mor, vem vet?!

Älsklingen lagar mat. Efter middagen ska vi påskpynta och göra i ordning påskriset. Nu ropar han, bäst att ila...

Passenger - missinassen

Om inte

Om inte handskaffären på Sibyllegatan slagit igen, så skulle jag ha passat på, när jag åker till Stockholm om någon vecka, att köpa vårgröna bilhandskar. Eller duvblå. Var får man nu tag på vettiga handskar?

Över motorvägen flög ett sångsvanspar och jag skrålade med radion: 2  4  6  8  motorway!

Det har varit riktigt bedrövligt på jobbet och jag har "krockat" med min överläkare. Men idag pratade jag med min chef. Jag får en samtalskontakt via jobbet och från och med nästa vecka släpper jag avdelningen och får ägna mig åt att lära mig något istället för att bara slita ont. Det är ju trots allt en utbildningstjänst jag har.

Hopp om livet!

Morgonfrustration

Fem över halv sju klev jag in på badhuset, tidigast någonsin. När jag fått av mig allt utom underkläderna insåg jag... ingen baddräkt. Den hänger hemma på tork efter gårdagens mysdag med Draken då vi var på relaxen tillsammans. Jävla skit! Jag hade verkligen behövt få simma :(

Projekt

Simma
Jo då, det går hyfsat. Två, ibland tre, gånger i veckan kommer jag iväg och simmar - förutsatt att jag inte är sjuk och att det inte är totalkris på jobbet.

Sjal av japanska blommor
Jo då, det går också hyfsat. Jag är inne på fjärde raden av fem. Första tio blommor, andra nio, tredje åtta, fjärde sju och femte sex blommor. Elva blommor kvar, fast några är redan påbörjade.

Skaffa en smartphone
Jo då, jag har kommit så långt att jag bestämt mig för operativsystem, operatör, ungefärlig omfattning av abonnemang och telefon. Heja mig! Det blir android, Telia eller Tele2 för täckningen (inte Halebop för supportbehovet) och en Samsung S3. Jo, jag vet att det kommer en ny Samsung alldeles snart. Det skiter jag i. Och nu annonserar Telia om ett paket innehållande ovanstående och lite till, så jag ska försöka åka förbi på hemvägen imorgon och se om jag äntligen kan komma till skott.

Börja springa
Jag väntar på att marken ska bli springbar (Nej, jag tänker inte ge mig ut och springa med broddar!). Jag läser kom-igång-och-spring-bloggar och tittar på "springkläder" på nätet.

Börja styrketräna
Min hållning är en smärre katastrof, så i synnerhet bålen måste jag få fason på. Jag har kommit så långt att jag mailledes fått klartecken till att använda sjukgymnastiken (hemma på lillsjukhuset, som jag ska tillbaka till i maj) utanför kontorstid och jag kommer att få hjälp av någon av sjukgymnasterna med genomgång av maskiner och med tips.

Boka "Romantikpaket" på hotell till min födelsedag
Det gick inte att boka på nätet, så jag har skickat ett mail.

Tapetsera sovrummet
Jag har bestämt mig för tapet och kollat upp ungefär vad det kostar att få det gjort.

Jag kravlar mig ut ur idet för att svära

Det är tungt nu. Jag är trött, trött, trött. Jobbet är slitigt. Ungarna skriker och bråkar. Jag hinner inte någonting alls. Och inte fick jag någon plats till Yngre Geriatrikers Symposium (så ung jag nu är, *host*) med några mysdagar i Göteborg. Och denna vinter går mig på nerverna. -20° när jag kliver upp och sedan nollgradigt på dagen. Är det rimligt? Och halt är det, ta mig fan överallt, trots drivor av grus. Jag avskyr att gå på hal is och jag avskyr att gå i grus. Det går inte att gå någonstans - utom mitt på fulvägen. Det går inte att åka skidor. Det går inte att komma ut i skogen. I vanliga fall brukar jag tycka att snön lika bra kan ligga kvar eftersom det bara är gråbrunfult i alla fall innan det gröna kommer, men inte i år. Snön är bara smutsful och det är bara halt. Det har varit skitväder snart ett år i sträck och jag är less, less, less och ännu mera less.

Jag är ju på rehab nu, och ja... jo... visst har vi en och annan subarach och spinalskada, men till största delen tycks vi få ta över patienter som ingen annan på hela sjukhuset orkar med längre. Och i och med att min överläkare är tämligen frånvarande, så är det jag som får rodda med "godbitarna". Förra veckan skrev jag ut mitt livs jobbigaste patient. Hen slog allt jag träffat på på missbruk, psyk och soma sammantaget (och hörde till alla, typ). Och utöver detta så bedrivs någon slags dr House-verksamhet på avdelningen. Alla urkonstiga och superovanliga diagnoser med konstiga symptom hörande till alla jäkla specialiteter samtidigt hamnar hos oss. Fast dem är det mest överläkaren som roddar med. Mest. Inte bara.

Inte min grej

Missbruk är inte mitt kall som doktor. Faktiskt. Jag vet inte om jag kan tänka mig något mer otacksamt arbete. Missbruk gör saker med människors hjärnor, så är det, men det är inte roligt att bli utsatt för det, hur mycket sjukdom eller hjärnskada det än må vara. Jag har jävligt svårt för det där manipulativa, ljugandet, utnyttjandet. Så är det.

Ingen bra dag för bilkörning

I morse körde jag på en ekorre. Jag skrek när jag såg den komma, Nej! Nej! Nej! Jag hann inte bromsa. Jag hoppades ända in i djupet av mitt hjärta att den skulle klara sig, men när jag tittade i backspegeln såg jag den ligga där på vägen. Jag var för feg för att vända tillbaka för att kolla att den säkert var död och inte låg och plågades. Jag skäms över mig själv och har varit skitledsen hela dagen. Ekorrar måste väl vara bland det sötaste som finns.

Så sent som igår såg jag en död ekorre på vägen och svor ve och förbannelse över folk här uppe. En ekorre ska man väl hinna se! De gör det väl med flit, jävla pack! Bergis siktar de och tjoar Träff! (Det där senaste är faktiskt inte helt taget ur luften. Flertalet här uppe tycks anse att djur är till för att dödas, ja med jakthundar som enda undantag då. Jag har hört både det ena och det andra sedan jag flyttade hit).

Och så kör jag själv på en ekorre. Där fick jag! Det är det första djur jag har kört på. Nu har jag ju inte haft körkort så särskilt länge, drygt fyra år, men jag har kört rätt mycket sedan jag fick det.

När jag kom till lasarettsstaden hade jag en bil bredvid mig i vänsterfilen. Plötsligt såg jag i ögonvrån hur den kom närmre och närmre, och när jag tittade åt sidan var den redan en bra bit över strecken. Så plötsligt svängde den bara in framför mig så att jag blev tvungen att ställa mig på bromsen. Det var på millimetern. I passagerarsätet satt en kvinna och tittade lite avmätt anklagande mot mig. Ja men, hur fan kan man ligga jämsides med en bil så pass länge utan att märka den? Det var ju inte direkt så att jag befann mig i död vinkel.

Efter jobbet var jag hemma och vände, i en kvart ungefär, innan Draken och jag åkte till simhallen. På väg genom en by, halvvägs ungefär, såg jag en bit fram hur ett rådjur sprang över vägen. Jag saktade ner ordentligt och tittade efter fler. Jo då, först kom ett skuttande över vägen framför bilen, sedan ett till och så ett tredje. Jag gasade lite för att köra vidare men tittade samtidigt upp för den branta slänten uppifrån där rådjuren kommit. Där stod ett femte. Då kröp jag framåt tills jag passerat. Det låg en bil bakom som var helt med på noterna. Den stannade lugnt på behörigt avstånd bakom mig och kröp sedan lugnt förbi platsen där rådjuret stod, det såg jag i backspegeln. I samma veva mötte jag en bil som kom i tämligen hög hastighet. Jag blinkade ett par gånger med hellyset för att varna, men inte fan saktade den ner. Så såg jag i backspegeln hur rådjuret sprang ut i vägen, framför bilen. Den hann precis bromsa. Tack och lov för rådjuret skull, säger jag.


Men fy fan vad jag är ledsen för ekorren. Jag kommer att drömma mardrömmar om den i natt. Skitdag!

Årets från Konnässörsklubben

Fröerna från Konnässörsklubben är nu, sedan några dagar, i jorden. Må de gro!

- Syneilesis palmata (parasollstånds). De ser lite lustiga ut när de är på väg upp

- Arisaema ciliatum var. liubaense (kvickkobrakalla). Ja, kobrakallor går ju bara inte att motstå. Förunderliga!

- Stewartia pseudocamellia (japansk skenkamelia)(höstfärg). Jag sörjer ännu den skenkamelia (annan art, förvisso, S rostrata) som jag lämnade kvar i Västerhaninge eftersom den aldrig skulle gå här uppe, zon II:a som den är. Den mest enastående höstfärg jag någonsin sett.

- Symphyandra armena. Är den inte bedårande?

- Campanula lactiflora (mjölkklocka, vildform). Jo jo, vanlig hederlig mjölkklocka - fastän ovanlig hederlig vildform :)

- Pimpinella rhodantha (rosenbockrot). In under äppelträdet ska den.

- Corydalis malkensis (malkanunneört). Vårblom, vårblom! Är den inte vacker?

- Pleurospermum franchetianum. Tja, den verkade lite spännande :)

Nu är jag i full färd med att få fröerna från STA, andra omgången, i jorden. Heja mig!


Igår vid lunchtid fick jag plötsligt ordentligt ont i halsen och blev irriterad i ögonen. I natt sov jag uruselt på grund av halsen. Jag pallrade mig iväg till jobbet i morse, fast besluten att försöka flexa ut minst en timma tidigare för att komma hem och vila lite. Otroligt nog har det halsonda lättat och tur det, för inte sjutton kunde jag flexa ut tidigare. Det går i ett. Och imorgon har jag patientmöten, vårdplaneringar och konferens ta mig fasiken hela dagen lång, så det lär inte bli någon utflexning då heller. Och inte på torsdag, för då är min överläkare borta på eftermiddagen. Och knappast på fredag, för då får man alltid jobba halvt ihjäl sig.

Jag gör nog bäst i att hoppa över simningen imorgon bitti.

Det grämer mig :(

Här bor bin

I morse när jag klev upp upptäckte jag att en kaja satt fast i nätet vi har över hönsgården. Stackars krake! Till råga på eländet gick det inte att få loss den med händerna, utan jag var tvungen att gå in och hämta en sax och därmed stressa upp den ytterligare. Jag tyckte att benet såg lite konstigt ut när jag satte ner den, men jag kanske bara inbillade mig. Den flög iväg och satte sig uppe på hustaket och jag kunde inte se att något såg konstigt ut då i alla fall. Det är första gången en kaja fastnar där inne.

Höns och ankor har haft frigång och gått här och skrockat och kvackat i solen. De är underbara, de små liven.

Sedan jag var sjuk har jag varit dålig på att komma mig ut, men idag gick jag i alla fall en långpromenad med Nassen. Runt bikuporna finns det numera elstängsel - har jag nämnt det förut, kanske? Jag undrar vad det är som varit där och stökat. Vi bor ju förvisso i kanten på Tansenreviret, så nog finns här rovdjur allt. Eller är det något vanligare som varit framme? Inte räv, grävling eller mård väl? Det händer att jag funderar lite på det där med bin. Ibland tänker jag att jag kanske borde gå en kurs och skaffa mig bin. Ibland att jag skulle vilja ha en kupa här på tomten, en som skötte sig själv, bara för att det är trevligt med bin som surrar i blommorna. Kan man ha ett bisamhälle som sköter sig själv? Det borde man väl kunna? Nå ja, ett insektshotell ska jag i alla fall köpa mig. Det finns på Granngården, har jag sett. Fast allra helst skulle jag vilja bygga mig ett själv, ett ganska stort. Jag fotade ett på Fredrikdal i somras för att ha någon slags mall för hur det skulle kunna se ut och vad för "bon" man kan ha med. Jag ska se om jag hittar den där bilden och fundera vidare.

Tio sådder och några japanska blommor har jag också hunnit med, men mest blir det ju att gå här och städa, plocka, torka och fixa med disk och tvätt. Det tar ju liksom aldrig slut.

Kaninutställning

Vi har varit på kaninutställning :) Roligast var belgisk jätte, belgisk hare och angorakaninerna. Och kaninhoppningen.



Ja, väldigt mycket bur, omansäger, men lite angoraludd också.



Jag köpte angoragarn med mönster till en sjal. Och det var väl en väldig tur. Jag som inte har några påbörjade handarbetsprojekt här hemma. *Host*. Sjalen ser inte mycket ut för världen på bilden, men jag såg den uppstickad och den var jättefin.

Nu går jag här och längtar efter att ha en gotlandskanin igen. Eller om det är så att jag längtar efter Nonoos - världens finaste kanin. Och så några angorakaniner.

För det är ju en gång för alla så att jag är så tramsig att jag går här och drömmer om får och gäss, påfåglar och getter, kalkoner och kaniner, en varm komage att luta kinden mot vid morgonmjölkningen, potatisland och växthus med tomater, aubergin och chili, prunkande rabatter och skuggande träd, en hemlig trädgård, böcker böcker böcker, handarbete i händerna, långkok och gårdskött och doften, fjärilsfladdret och surret från en örtagård.

Jo jo!