Medicinakuten
Ganska omgående kom det in ett hjärtstopp. Jag slapp ta det ensam i alla fall. Faktiskt mitt livs första hjärtkompressioner på människa. Några dockor har jag förstås avverkat.
Nä, det gick inte bra. Efter 40 minuter och uppenbara hjärnskador, avbröt vi.
- Nästa! Jaha, yrsel ja...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fixar man att bara slå undan det som hänt och gå vidare till nästa patient och fokusera på dens "spik i foten"?
Ja. Man gör det.
Är med dig i tanken, sweetie. Du rockar.
Tack tack!
Skicka en kommentar