Igår morse när vi klev upp var det plötsligt -22° igen. Framåt kvällen var det uppe i -6°. Det ligger väl däromkring nu också. Himlen är blå, solen skiner, snön gnistrar och jag har äntligen varit ute och åkt skidor igen, för första gången på två veckor. Och *host* de där fem kilometrarna som jag har skrutit om är... i själva verket två och en halv. Ha ha! De har mätt upp det med skoter, tydligen. Älsklingen som alltid brukar vara så enastående duktig på att uppskatta avstånd. Jag litade på honom, jag :) Nå väl, det viktiga är fortfarande inte hur långt jag åker, eller hur länge, utan att jag kommer ut, att det är roligt, att jag får frisk luft, sol i ansiktet och rör lite på mig. Bara det är viktigt.
1 kommentar:
Låter som ljuvligt väder, sånt där som gör att man nästan kan förlåta vintern för att den inte givit sig av ännu
Bonita
Skicka en kommentar