lördag 24 november 2012

Odugligheten


I onsdags förra veckan satt jag på min exp och grät. Det blev för mycket. Brakförkylning, långvarig sömnbrist, komma igång och jobba efter ett års ledighet, ny avdelning, ny specialitet som jag knappt kan något om, nytt journalsystem, tusen och ett tekniskt problem, en jäkla turbulens på avdelningen och en överläkare som var borta två halva och en hel dag av fem. Ovanpå det grundläggande faktum att jag inte är särskilt snabb och alltid är särdeles mesig när jag är ny någonstans.

Jag hade just försökt hinta till överläkaren att jag inte hann med, men möttes bara av irritation. Efter ett tag kom han upp till min exp. Han måste ha förstått hur det stod till med mig när jag gick där ifrån. Han såg till att avlasta mig så att jag kunde komma ikapp. Och han kom och pratade med mig dagen efter också, och kollade av att det var ok. Naturligtvis kände jag mig otillräcklig. Misslyckad. Men efter ett par dagar var jag
någorlunda i balans igen.

Den här veckan har allt känts bra. Det har varit roligt till och med. Men så igår fick en av våra patienter plötsligt kraftigt stegrade levervärden. Jag ringde till hans kirurgdoktor och rådgjorde. Han blev helt klart orolig över mönstret på leverproverna och tyckte att vi måste utesluta portatrombos. Beställ ett akut ultraljud och kolla cirkulationen i levern. Jag åker till X-stad om en halvtimma. Du kan ju alltid ringa och prata med dr S, tyckte han, han är bra på levrar. Dr S är mag-tarmdoktor, medicinare alltså. Svaret på ultraljudet kom. Inget fel på cirkulationen. Vidgade gallgångar och gallstenar. Jo, jag visste att patienten hade gallstenar. Ingen trombos, men vad fasen kan det då vara? tänkte jag, mitt dumma nöt, helt inställd på att det skulle vara något drastiskt, ovanligt, något som affekterade hela levern å det grövsta. Jag sökte dr S - som tack och lov aldrig svarade. Antagligen hade han gått för dagen. Det kan ju räcka med att skämma ut sig för sin egen överläkare, kan man tycka. Ja men 'vidgade gallvägar', då behöver vi ju inte ringa dr S, det är ju kirurgiskt.

I natt drömde jag mardrömmar om min oduglighet.

1 kommentar:

AT-doktor sa...

Ledsamt nog kan jag relatera till det där. Försöker intala mig att den som inte inser ansvaret och slitet i jobbet är naiv och farlig.