Envar

Faktiskt. Samma dag som nobelpriset i litteratur skulle tillkännages, gick jag till biblioteket med en lista på de tänkbara pristagare SvD angivit i morgonens tidning: Alice Munro, Philip Roth, Mo Yan, Haruki Murakami, Assia Djebar och Bob Dylan (!). Jag fick för mig att jag skulle låna en av var och en - ja utom Murakami, som jag redan läst, och Dylan, av förklarliga skäl. 

Jag plockade åt mig en Munro, en Roth, en Djebar, hittade ingen Mo Yan under 'Y' men sprang istället på 'Den indiske tolken' som jag bara måste låna, tyckte jag. Och så gick jag vidare till 'M' och där fanns Mo Yan. Men då tyckte jag att jag hade så jäkla många böcker, så jag tog aldrig någon av honom. Ja ja, så gick det men det försöket till 'pricka nobelpristagaren'. Vad det nu skulle vara bra för överhuvudtaget. Munro och Djebar åkte sedermera tillbaka. Synd! De hade förtjänat bättre. Men nu är det som det är med tiden och orken. 

Jo, jag tyckte om 'Envar'. En lågmäld, stilla, vardaglig berättelse om ett liv. Bra. Helt enkelt bra, utan något 'men...', utan irritationsmoment. Eller... finns där kanske trots allt ett 'men'? Ja, faktiskt: Men utan att egentligen fastna och leva kvar i mig. Eller så kommer den, framöver. Sådant vet man aldrig säkert. 

Philip Roths nya roman är en öppenhjärtigt innerlig och samtidigt universell berättelse om förlust, ånger och stoisk behärskning.

Huvudpersonen följer vi från hans första chockartade konfrontation med döden på de idylliska stränderna under barndomens somrar, över hans familjs prövningar och hans vuxenblivande, fram till ålderdomen, när han slits mellan att observera sina jämnåriga och förföljas av sina egna fysiska lidanden.

Han är en framgångsrik art director och far till två söner från sitt första äktenskap. De föraktar honom, medan dottern från det andra äktenskapet beundrar honom. Han är en älskad bror till en man vars fysiska välmåga skapar en bitter avundsjuka, och han är en ensam ex-man till tre väldigt olikartade kvinnor och den skyldige till att äktenskapen inte höll. I slutändan är han en man som har blivit vad han inte vill vara.

Terrängen för denna kraftfulla roman - Roths tjugosjunde bok - är den mänskliga kroppen. Dess ämne är den allmänna erfarenheten som skrämmer oss alla. Romanens titel Envar är hämtad från det allegoriska dramat 'Spelet om Envar', en klassiker från 1400-talet.

"Låt oss använda ett ord jag aldrig använt förut: mästerverk." The Atlantic Monthly