1300-talets Barcelona är en stad i förändring. Pesten skördar offer, kriget närmar sig och inkvisitionens straff väntar alla kättare. Samtidigt pågår byggandet av folkets katedral: Santa Maria. Katedralen vid havet är en storslagen äventyrsroman för alla och den har redan tagit Spanien, Italien och Nederländerna med storm. Nu introduceras den i övriga Europa samt i USA.
Den unge Arnau Estanyol växer upp i staden och vi följer honom från hans lekar kring katedralens bygge och på hans flykt från ett liv i fattigdom till samhällets högsta topp när han drygt femtio år senare som rik man är med och inviger katedralen.
Katedralen vid havet är ett fantastiskt porträtt av 1300-talets Barcelona och Katalonien. Historiska fakta i kombination med sociala intriger, konspirationer och kärleksöden gör detta till en bokupplevelse för alla. Boken har sålt i två miljoner ex i Spanien och vunnit ett flertal priser, däribland det prestigefyllda italienska priset Giovanni Boccaccio för bästa utländska författare 2007 samt 2007 års Qué Leer-pris för bästa spanska bok.
Jag hade plockat åt mig en CD-bok för att lyssna på på väg till och från jobbet. En svårt mobbad pojke, en kattunge som en mänsklig avart var på väg att tutta eld på... Nää! Och plötsligt har jag det klart formulerat inom mig. Det där som inbegriper att jag inte längre läser deckare. Det behöver verkligen inte vara puttinutt-och-så-levde-de-lyckliga-i-alla-sina-dagar. Snarare helst inte. Men jag vill inte, jag vill inte, läsa om utstuderad grymhet varken mot människor eller djur. Innan kattungen eldades upp stängde jag av och lämnade tillbaka CDn.
Sedan lånade jag den här. 19 CD-skivor. Jag som gillar korta böcker. Nästan omgående började det übervidrigt grymma och jag kände mig så less, så less. Jag funderade på om jag skulle stänga av och lämna tillbaka eländet, men beslutade mig till slut för att försöka stå ut ett tag. För jag ville verkligen komma igång med en ny bok. Hyfsat snart var det värsta överståndet.
Så, vad tyckte jag då? Jo då, för allan del. Det var väl en hyfsad skröna att sitta och lyssna på i bilen. Och även om nu huvudpersonens tankar, värderingar, göranden och låtanden i stort var ganska sympatiska, så nog kändes de tämligen anakronistiska - säger jag som vet allt om 1300-talet, *host*. Och blev det inte lite väl tramsigt mot slutet?
Lika upprörd som La bibliofille känner jag mig dock inte - ho ho!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar