Matt i pälsen

Stööön, vad ämlig jag känner mig! Min överläkare har varit sjuk sedan i fredags, och igår var alla rehabdoktorer borta, så jag har hållit ut ett par dagar, men idag skulle överläkaren pallra sig tillbaka och jag kände mig någorlunda fri att äntligen få lägga mig sjuk. Jag har krupit upp i sängen med datorn i knät, och här sitter jag nu och snörvlar med ögon som rinner så att jag knappt kan se. Det är helt tomt i huset, ja förutom Lizzy-missy då, och jag vet inte när jag senast fick vara ensam här hemma en stund utan att ha fullt upp med städning, tvätt och annat. Bara ligga i sängen. Alldeles tyst. Det är nästan så att man gärna tar en brakförkylning bara för att få uppleva detta himmelska någon gång.

Och... ser man på! Lite humor besitter de uppenbarligen här i kommunen:

Och för den som har missat inledningen till det hela