När man är kravlig

(Då försöker vi igen!)

Fördelen - eller nackdelen, hur man nu ser på saken - med att ligga mer eller mindre däckad i sängen och inte riktigt ha ork att fokusera på en bok, inte någon längre tid i alla fall, är att man kommer sig för med alla de där nätinköpen som man tidigare inte kommit till skott med. Således har jag köpt fröer från Konnässörsklubben, beställt fröer från STA:s andra omgång, köpt kläder från Gudrun Sjödén samt garn för att virka en sjal av japanska blommor.

Det där med garnet har jag faktiskt lite ågren över. Jag har en herrans massa garn här hemma och ett flertal projekt på gång. Å andra sidan så är det ju stickprojekt alla de andra - ja, utom garnet som fortfarande ligger i härvor i väntan på nystning och som jag ska nålbinda vantar av (i e nålbinda något som förhoppningsvis ska förete en, åtminstone, avlägsen likhet med vantar). Jag längtar efter att virka. Färgerna är sådana som jag från barnsben lärt mig inte passar ihop. Min mor skulle sannolikt svimma rakt av om hon såg dem. Rött, vinrött, cerise, rosa, ljusrosa, ljung, plommon, korall och mörk orange. Jajamänsan! :) Den sjalen ska spraka som vore den född ur Sjödénskans skissblock. Det är nog faktiskt Gudrun Sjödén som fått mig att bryta med min ömma moders "färglära".

Kläderna jag beställde från Sjödén den här gången var emellertid inte särskilt pråliga: Svarta byxor, svart tunika med 3/4-ärm, svart kjol, klänning (Hanna) i svart och vitt med färgglatt broderi på bröstet, tunika (Hedvig) i celadon - men som är betydligt mer blå än celadonglasyr, åtminstone på bilden - och en kofta (Ziki) i ljus indigo.