Illa, jag mår...

I lördags eftermiddag kom jag körande hem från Göteborg med tre barn i bilen, lastade in all packning, duschade, fick jaga livet ur mig för att få in alla hönsen, upptäckte att Nassen satt i sandlådan där hon hittat en hink vatten och geggat ner sig från topp till tå, bar in henne i duschen, spolade, satte på nya kläder och rusade ner mot älven för att delta i byfesten. Lizzy-missy såg jag promenera i trädgården och jag klappade henne i förbifarten ett par gånger.

Dagen efter såg jag att hon var blöt på halsen. Men vad har du gjort här gumman, undrade jag och kände efter med handen. Det stank om henne. In med katten för inspektion. Pälsen lossnade i tussar och jag såg nekrotisk hud med ett par mindre hål i. Och i det hela kröp det. Uäck! Vidrigt! tänkte jag. Hon måste haft en böld som har spruckit och så har det dragits flugor till det där som lagt ägg, och i den här värmen... Jag torkade, spolade, försökte klippa bort nekrotisk vävnad, kokade ur med väteperoxid, spolade och spolade. Sedan smet hon och höll sig borta hela dagen. Jag gick i valet och kvalet om jag skulle ringa veterinären, men så ville jag ha henne tillgänglig när jag ringde, fick jag för mig. Jag ropade och ropade, letade lite där hon brukar vara men jag hittade henne inte och det blev inte av att ringa veterinären. På kvällen kom hon. Hon kom inte ut under verandan, där jag misstänkte att hon klämt sig in, utan en bit bortifrån, så jag bedömde att hon trots allt mådde rätt bra. Jag tvättade och spolade igen, både med spruta och under kranen, när jag såg att det var fluglarver kvar. Ja ja, äckligt, men de äter ju bara död vävnad tänkte jag, så det är ju ingen fara.

I morse verkade Lizzen mer påverkad, men hon åt och drack och gick på lådan. Det var fortfarande fluglarver i såret, trots att jag spolat så grundligt, så jag spolade igen. Och jisses vad de hade vuxit över natten. Helt ofattbart! Eftersom det var första dagen på jobbet efter semestern och jag visste att det var totalkris med folk, kände jag mig tvungen att kolla läget. När jag gjort det viktigaste och kollat av med kollegerna ringde jag djursjukhuset och fick en tid.

Jag åkte hem och hämtade henne. Kollade såret, fortfarande larver, spolade igen. Fick Draken med mig och åkte. Ja, det är larver kvar ser jag, sa mottagningssköterskan. Va?! sa jag. Fortfarande?! Jag som spolat och spolat. Nå ja, de gör ju ingen skada sa jag, men det är ju så äckligt.

Och så fick jag veta att hon hade ett fluglarvsangrepp. Att det var fluglarverna som orsakat det stora såret. Att de inte alls bara äter död vävnad. Att jag alltså låtit de där vidriga varelserna äta min katt levande. Ni anar inte hur illa jag mår, både rent fysiskt och psykiskt. För att inte tala om hur illa Lizzy måste må :(

Man använder ju fluglarver för att äta rent i sår. Jag hade ingen aning. Och jag som redan tidigare tyckte att flugor och fluglarver i princip är det äckligaste som finns. Gissa vad jag tycker nu.

Kissen är åtgärdad på op och går runt här och vinglar med tratt och stort bandage. Det är oklart om hon reder ut det hela, hon är ju gammal och har tacklat av en hel del, men jag ville i alla fall försöka. Stackars min lilla kissemisse!

Nu ska jag ta ett glas vin.