Höstdag

Det prasslar från syrenen då jag går förbi. Hittills har den varit nästan fullövad, men nu faller de, löven, ännu gröna, långsamt, ett efter ett. Kanske hjälper småfåglarna till med tasseliprasslandet, men jag ser inga.

Jag har inget minne av att äppelträden brukar bli annat än gula, men i år har de varit magnifika i gul-orange-rött.

Än ligger frosten kvar i skuggan, men i solen har den tinat bort. Himlen är blå. Hönsen går och sprätter, ankorna verkar inte ha fattat att jag har ställt upp grinden till hagen för att de ska kunna komma ut i solen och leta mat, jag har fyllt på frön och jordnötter till småfåglarna. Jag är hemma med en kravlig Nasse.

Nötväckan sitter i fröautomaten utanför köksfönstret med sin roströda rumpa vänd in mot mig och plockar solrosfrön.

Det är fullt med koltrastar i byn. Tänker de stanna tro? Det var lite av en sorg att inse att de normalt inte är stannfåglar här uppe. Men i år var sommaren lång och hösten varm och kanske har de inte kommit sig iväg. Blir de här får jag väl köpa russin åt dem. Och koka makaroner.