I tystnaden

Jag är så infernaliskt, så fullkomligt förlamande trött. Jag vaknar "bakfull" varje morgon. Tre helger i rad har jag haft jour. Den helgdag jag inte haft jour har jag ägnat åt att städa, hemma och hönshuset, bada barn, laga mat och ta rätt på disk och tvätt. En av veckorna hade jag inte min vanliga löpande jourkompdag. Den ägnar jag annars åt att hämta och lämna barnen - så att Älsklingen inte ska behöva göra det jämt - planera maten för veckan, storhandla, laga mat och fixa ärenden, denna vecka var det tandhygienisten, förra besiktning av bilen. Det har alltid varit förödande för mig att bara vara ledig en dag i taget. Jag jobbar över i princip varje dag, en halvtimma till två timmar. Vanligast är nog en timma. Jag har tre små barn och en timmas restid, enkel väg. Det är möjligt att det är en piss i Nilen för andra, men för mig är det för mycket. FÖR MYCKET. Jag orkade när jag var 25, men inte nu när jag är 50.

När jag kommer hem sätter jag mig ner och äter, dukar av och laddar diskmaskinen - Älsklingen har dessförinnan hämtat barnen, lagat maten och dukat och tömt diskmaskinen. Sedan tar jag rätt på tvätten och förbereder med rena kläder för morgondagen och därefter nattar jag barnen och somnar själv. Jag önskar att jag fick bara en timma per dag för mig själv, att jag fick sitta och läsa en stund eller handarbeta. Men jag orkar inte. I måndags och tisdags somnade jag när jag nattade Nassen, så pojkarna blev utan. Jag vaknade vid halv tolv och gick upp och gjorde mig i ordning, och då gick jag in till dem, i tur och ordning, pussade på deras mjuka kinder, höll deras små händer en stund i min, stoppade om och sa att jag älskar dem - fast då sov de förstås sedan länge.

Det kommer att lugna ner sig framöver. Jag har fått ett fantastiskt schema från halva december och in i mars. Det behövde jag.

Pojkarna är ute och leker i mörkret, Nassen ligger i soffan och sover (sen) middag. Älsklingen har åkt på whiskyprovning. Och faktiskt fick jag en liten stund för mig själv här i min älsklingsfåtölj, men filt över knäna, jasminte i min trollsländemugg och tystnad. Här är faktiskt alldeles tyst.