torsdag 13 mars 2014

Yohio - och tankar om kön

Jag gillar Yohio. Hans uppenbarelse tilltalar mig. Jag tycker om att titta på honom. En blandning mellan alvprins och mangafigur. Ett slags skönhet som lockar min blick, precis som Michelle Pfeiffer och Tyson Beckford till exempel. Och så tycker jag att han ger ett sympatiskt intryck i media. Han är ju inte så gammal, pojken.


Jag sitter och tittar på filmer med honom på YouTube. Han kallas 'feminin'. Eric Gadd kallar honom till och med 'kvinna'. Kvinna??? Om man inte infogar sig i sin kulturs traditionella mansroll är man kvinna då? Är 'feminin' någon slags slaskdiagnos för allt som inte är traditionellt manligt?

När jag ser Yohio släntra efter sin pappa/manager på en gata och när jag ser honom dra upp den vidhalsade tröjan som åker ner över axeln, så kan jag möjligen tycka att jag ser något som jag uppfattar som feminint. Det är något med hur han sätter ner fötterna som känns feminint, fast mer mannekängaktigt än något jag brukar se hos kvinnor omkring mig. På andra ställen i filmerna går han inte alls så. I övrigt känns han inte alls feminin, faktiskt mest maskulin, trots de ickemaskulina - men för den skull inte feminina - attributen. Inte en enda gång, i det material jag ser, får jag någon som helst känsla av att han skulle vara kvinna/flicka. Inte ens när han är iklädd sin "Seremedy-klänning".

Samma sak är det med 'fjolligt'. Är det kvinnligt? Jag tycker inte att en fjollig man är lik en kvinna. Finns det verkligen någonting kvinnligt med Paul? Jag tycker att han är man rätt igenom. Förvisso inte traditionellt maskulin i sitt sätt att bete sig, men nej, jag tycker inte att man kan placera allt som inte är traditionellt manligt i facket 'kvinnligt'. Är Yohio fjollig? Inte ett dugg, tycker jag.

Men, visst är det lite stökigt det där med kön. Det finns få saker som gör mig så oerhört störd som att inte kunna könsbestämma en människa. Det är urfånigt. Jag skäms över att erkänna det. Vad spelar det för roll? Människa som människa. Jag överväger ju knappast att ragga på personen i fråga, så varför skulle jag bry mig? Men uppenbarligen gör jag det. Jag som är så otroligt noga med att aldrig titta på folk, jag kan inte låta bli. Det går inte. Jag sneglar och sneglar och bara måste samla ihop information såpass att jag kan bestämma kön. Jag minns att jag en gång satt och sneglade på en person på pendeltåget hur länge som helst. När jag slutligen bestämt mig, med hjälp av hårfästet, att det måste vara en man, så reste sig hen upp - och var höggravid. Där fick jag!

Och hur är det nu med Buck Angel och Allanah Starr? Hur könsbestämmer man dem? Finns det någon anledning att ens försöka?


Tja, något djupt inne i mig måste könsbestämma dem. Och för mig är personen till vänster helt tveklöst man och personen till höger helt tveklöst kvinna. Det sitter alltså inte primärt i genitalierna. (Jag vet att jag har sett en bättre bild än den här på skulpturerna, ett foto av dem bredvid varandra, tror jag, men det hittar jag inte nu).

Och uppenbarligen är det ju ett jätteproblem med - framförallt för - människor som föds med obestämbara genitalia, de måste benämnas man eller kvinna. Något tredje finns inte, inte i Sverige och de flesta länder i alla fall.


Inga kommentarer: