När jag började min ST-tjänst på lillsjukhuset var det en egen liten klinik med min käre handledare som chef. Där fanns ett palliativt team och ett hemsjukvårdsteam. Vi hade inneliggande strokerehab och ortopedisk rehab. Ibland tog vi emot även andra patientkategorier med rehabbehov, t ex patienter från kirurgen eller infektion. Det fanns en liten minnesmottagning och ett öppenrehab bestående av dag- och hemrehab. Vi skötte kommunens korttidsplatser samt två stora och två mindre boenden.
Numera har min handledare släppt chefskapet och vi ingår i en större klinik, en fyrkantig koloss på lerfötter där fokus inte längre ligger på korta beslutsvägar och en verksamheten som flyter på. De palliativa teamen i hela landstinget har slagits samman till en egen klinik. Hemsjukvården har tagits över av kommunen och därmed primärvården. Det beslutades från högre instans om att strokevård skulle bedrivas i obruten vårdkedja, och man stängde den halvan av vår avdelning*. Vi har släppt alla boenden utom ett. Korttidsplatserna har vi kvar, liksom den lilla minnesmottagningen och öppenrehab.
* Behöver jag tala om att man inte öppnade några nya strokeplatser istället för dem som stängdes? Behöver jag tala om att det blev halvt katastrofläge inne på storsjukhusets neuroavdelning som inte fått utökade platser och plötsligt inte hade någonstans att göra av sina akut sett färdigbehandlade patienter? Behöver jag nämna att neuroavdelningen inte hade någon rehabkompetens, hur duktiga de än var på att ta hand om strokepatienter akut? Behöver jag säga att alla som behöver lite längre strokerehab ändå får denna på annan plats än på akutsjukhuset, d v s en bruten vårdkedja?
På grund av sköterskebristen stängdes vår lilla avdelning några veckor under semestertid förra sommaren och personalen (inte läkarna men sjuksköterskor, undersköterskor och paramedicinare) fick istället vara på rehabavdelningen invid storsjukhuset, två mil bort. Detsamma planerades för denna sommar. Men nu har vi fått besked om att avdelningen måste stängas en månad tidigare. Två sköterskor har sagt upp sig och gått till kommunen (högre löner och bättre arbetsvillkor, i e inte varannan helg) och "katastrofen" var ett faktum. Så skört är det. När beskedet kom om tidigarelagd flytt sade ytterligare två sköterskor upp sig. En tredje letar annat jobb men har inte sagt upp sig än. En usk:a går i pension enligt plan och ytterligare en har nu valt att gå i förtid. En sjuksköterska, som flyttat från avdelningen och ner till öppenvården, kommer också att försvinna - om än inom kliniken - till rehabavdelningen invid storsjukhuset. Ambitionen sägs vara att öppna vår avdelning igen efter sommaren, men hur ska man kunna trolla fram sex sjuksköterskor i dessa tider? Vem söker sig till ett sjunkande skepp?
Dr R som tidigare byggt upp palliativvårdsteamet hade när jag fick min tjänst byggt upp en suveränt fungerande hemsjukvård. Den raserades totalt när kommunen tog över och dr R tröttnade ur och gick i pension direkt när han fyllde 65. Det är helt osannolikt att han hade gjort det annars. Dr K fyller 70 och har således jobbat rätt länge på övertid - om än inte på heltid. Han går i pension i höst. Och min älskade handledare dr G, inser jag nu, fyller 63 i höst. Det innebär att han är pensionsfärdig strax efter att jag är färdig specialist. Och om hela hans "livsverk" (han har skött lillsjukhuset sedan 70-talet då det var ett jättestort långvårdssjukhus, och lyckats anpassa verksamheten in absurdum och hålla den vid liv genom alla svängningar och idiotiska påbud uppifrån) raseras så misstänker jag starkt att han drar sig tillbaka omedelbart.
Allt det jag en gång sökte mig till är borta. Nästan allt. Inte en enda sköterska finns kvar. En stor andel av usk:orna är borta. Med lite tur får jag behålla dr G ett tag när jag är klar, men det är inte säkert. Hälften av vår verksamhet, sett till områden, är borta: palliativvård, hemsjukvård, strokerehab. Sannolikt försvinner ortopedrehab också, och därmed avdelningen.
Det var bra, mäster skräddare
Tack så mycket, mäster skräddare
Adjö adjö mäster skräddare
Tanya Bond har gjort råttan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar