Mycket väl medveten om att det kan ta flera år innan fröer gror så tröttnade jag ur i höstas och började rensa. Det blev ju inget sått alls förra våren, så sådderna hade stått minst ett och ett halvt år. Jag slog sönder jordklumparna lite, i synnerhet när det gällde de lite mer 'dyrbara' sådderna, för att kolla att det inte fanns några underjordiska groddar eller större intakta frön. Jag tömde allt i tre tomma jordsäckar i väntan på något lämpligt ställe att tömma ut det hela på.
Ja, *host*, så här såg det plötsligt ut i två av dem.
Jag har nu räddat dryga 30 små pioner ur säckarna. Sannolikt är de flesta - om inte alla - rosenpioner (Paeonia veitchii). Jag sådde massor eftersom jag har en idé om att ha dem som marktäckare. Fram till nu har mina rosenpioner alltid grott efter ett år, men naturen gör som den vill och man ska inget ta för givet. Där fick jag för mitt bristande tålamod!
2 kommentarer:
Det är kanske som med brandnävan. Det måste till en smärre katastrof för att det ska gro överhuvudtaget.
Åh, vilken skatt :)
Skicka en kommentar