Nu är de här!

Svensk blå anka, åtta veckor gamla, förhoppningsvis en andrik och tre honor.

Spetsgardiner

Jag ska virka spetsgardiner till stugan. Mönster har jag letat fram, men när jag skulle köpa garn var det semesterstängt i min handarbetsaffär. Det grämer mig lite att jag inte kommer att kunna ha pelargoner i fönsterna. Vi kommer inte vara där så ofta att det skulle funka med vattningen. För så vitt jag inte kan fixa med något bevattningssystem, vill säga... Det har jag inte tänkt på förrän nu.

Som projekt på buan - ja, jag klarar ju inte av att vara helt sysslolös - ska jag inventera tomtens flora. Inte för att jag förväntar mig att finna något särskilt ovanligt eller spännande just på vår skogskantsbelägna tomt, men för att det vore ett ypperligt tillfälle att ta sig i kragen och lära sig lite vanliga växter ordentligt.

Annars påstås det att det springer en biolog i buskarna och inventerar buan varje år. Fast det torde vara på de öppna markerna där korna går. Där lär finnas en del ovanligheter. De två komockor som låg utanför vår grind då vi kom igår räcker väl knappast för att locka fram några rariteter :)

Buan i regn

Vi var uppe idag och lämnade saker i stuggu.

Vi är så olika, Älsklingen och jag. Vila för honom är att inte ha någonting som helst att göra. Vila för mig är att få gå och småpula. Han ser allt arbete som något av ondo - i princip - och strävar bara efter att bli klar. Jag kan finna glädje i vanligt hushållsarbete - om jag inte är för stressad och har för ont om tid - och tycker om känslan av att få det fint omkring mig. Jag vilar i att inte måsta bli klar, utan att ta det pö om pö.

Folk undrar varför vi har köpt en "sommarstuga".

Ni som bor så fint!

Ni bor ju redan på landet.

Gud vad jobbigt att ha ytterligare ett hus att sköta!

Vad ska ni göra där?

En av de primära anledningarna till att vi har köpt är att Älsklingen där ska kunna göra precis ingenting, utan någonsomhelst krav på sig att göra någonting. Han har älskat just den fäboden ända sedan han var där första gången. Utan Älsklingen hade det inte blivit någon stuggu.

Men när jag är där inser jag hur oändligt mycket jag saknar skogen. Vår stuga ligger i kanten av fäboden, invid skogen. Egentligen var ju det ett önskemål när vi skulle köpa hus, att jag skulle ha "skogen i ryggen". Det har jag inte här i byn. Inte för att det är långt till skogen härifrån, men den finns inte intill mig. Jag saknar träden - jag älskar träd. När vi satt inne i stugan och fikade fick jag plötsligt se en ekorre som skuttade längs gärdesgården och jag blev alldeles till mig i trasorna. Och jag visste att det var just det jag saknat: träd och ekorrar.

Bild: Fejset där korna mjölkas.

Stuggu

Nu ä ho vår, stuggu.

Åter

Åter från Skånetur. Pappa har varit här och passat hus, djur och växter samt byggt hönsgård och ankhus. Snälla Pappa!

Gå på zoo, gå på zoo zoo zoo

Vi var på Parken Zoo i Eskilstuna här om dagen. (Varför är det alltid 30° varmt när vi ska på djurpark?) Det var överraskande kul. Man såg djuren så bra, trots att de hade stora hägn och de var aktiva. Lejonet gick och röt och gruffade. Och det var lagom stort och lagom mycket folk.

Jag har längtat i flera år efter att se komodovaranen, men när jag nu väl var på plats så var det myrsloken och geparderna som var häftigast att se. Och surikaterna och kapybarorna förstås, men dem har jag ju sett förut, så det var inte samma nyhetens behag. Surikater är verkligen sjukt söta. Draken fick hjälpa till och mata dem med skalbaggslarver. Jag anatar att komodovaranen hade varit bra mycket mer imponerande om man fått se den röra sig.

Det var svårt att få bra bild på mysklokarna, för de gick nästan hela tiden längs staketet. Å andra sidan såg man dem ju väldigt bra då. Vankandet längs staketet visade sig, efter ett tag, ha ett speciellt syfte. I kanten var det nämligen gott om svartmyrebon. Jag blev lite förvånad faktiskt. Jag trodde att de brukar äta termiter just, men det gick tydligen bra med svenska små myror också, för de slickade nöjt i sig. Rejäla klor hade de att krafsa upp bona med.

Kapybaror är tuffa.

Och guanacon ser mjuk och gosig ut.

Och vad är det här för huvudlös och enbent kompis, mån tro?

Blixt och dunder

Ja, när det åskar och blixtrar stup i kvarten, blir det dåligt med uppdateringar. Efter att ha förlorat en tv, en ny datorskärm, ett modem, två telefoner och två högtalare är vi numera rätt snabba med att dra ur kontakterna när det mullrar.

Idag har vi i alla fall varit uppe på buan och tittat till vårt blivande fäbodställe, mätt lite invändigt och så. Och så har jag grävt i trädgården. Fel, jag har grävt på tomten. Trädgård kan man fortfarande inte kalla denna gräsöken för. Men jag jobbar på det. Och jag gräver och gräver och gräver och kör skottkärra på skottkärra med stallgödsel. En vacker dag...

Quiz II

Vad är nu detta, mån tro?

En liten hattaffär på hörnet

Ja men, den lät ju så puttrig och trevlig och jag tycker ju att det är så kul med hattar. Men blä! En riktig "Allersroman", Mitt livs novell i romanform, Starlettrams... nått. Hennes ögon fylldes av tårar... och ... i hans starka armar. Vad sägs om denna nyskapande elokvens?! Hundraprocentigt förutsägbart. Jag var på väg att sluta läsa flera gånger, men det halvperversa nöje jag fann i att läsa om hattarna höll mig kvar.

Jag säger som min far: Nä fy för bläRRRan!

Det går an

Ja, jo, det är en klassiker.
Ja, jo, jag förstår att den var kontroversiell på sin tid.
Ja, jo, jag förstår att språket måste ha varit mycket modernt då för tiden.
Ja, jo, den är förvisso rätt söt.

Men nä! Den är trögläst och språket är mest jobbigt - och med X antal poäng i språkhistoria är jag ändock van vid att läsa gamla texter. Och jag stör mig på att Albert är en sådan särdeles otrevlig typ. Inte mot Sara, förvisso, men mot andra kvinnor. Nå ja, folk kanske var oförskämda mot servicepersonal i gemen på den tiden, så att det inte är specifikt för Albert mot kvinnor andra än Sara. Vad vet jag, gamla fnask.

Notera att jag faktiskt läst en bok på min lista! Den jag läser just nu är emellertid inte från listan. Någon måtta får det vara.

(Och egentligen läste jag den för ett par veckor sedan)

Lånelöfte

Vi har varit till banken och fått lånelöfte. Snart fäbodstuga.

Säterdalen

Igår tog jag ungarna och for till Säterdalen. Där fanns många djur att klappa. Och glass att äta.

Det var skojsigt att vada i ån.

Grisarna hade knorr. Här med.

Och kalkonkycklingen envisades med att picka på kameran.

Och så åkte vi rutschkana. Många gånger. Den allra högsta med, som är som ett långt metallrör. Och ja, mamma var också tvungen att åka.

Mer avancerad än så här är inte vår semester, men den duger bra för mig.

Nu blir de kula av

Jo jo, vi har fått tid på banken på torsdag. Vad tror ni om mig som fäbodkulla?! (Nej, jag vet att man inte får kalla sig för kulla när man inte är infödd i 7:e generationen, eller nått!) Det blir nog till att plocka fram vallhornet i alla fall, Mårr, och att lära sig kula. Ja, om det nu blir köp, vill säga.

Tomteland

Vi har varit på Tomteland. Jag är - till min förvåning - imponerad. Det hela var uppbyggt som ett barnteateräventyr med lagom pauser för mat och andra aktiviteter. Det var lagom stort, lagom mycket folk och lagom med aktiviteter. Det lämpade sig nog bäst för barn i lågstadieålder. Jag gick mest på äventyr med Draken; älvspaning och trollsafari. Draken tyckte bäst om huldran, alven och Nisse Lång. Älsklingen gick runt med Trollet. De åkte små och stora båtar, klättrade i en extra lång klätterställning, klättrade i trollhuset, åkte karusell, tittade på renar, älgar, ankor och höns och åt glass.

Men nu är jag mör.

Buan

Vi åkte upp till en av de större fäbodställena här i trakten. Där fanns det kossor.

Jag trodde inte att jag var rädd för kor - tills jag blev stångad av det här kvigeländet. Det var ju tur att hon inte gav sig på Draken min. Då hade hon fått se på andra bullar.


Ankor fanns det också.


Och riddare i skirt gräs.


Och nu håller Älsklingen på och köper fäbodstuga :)

Liv att leva

Idag har jag, i 27°, grävt bort grässvål, bearbetat jord, hämtat fyra kärror stallgödsel hos C och planterat en pärlrönn, en katsura, en smällspirea 'Diabolo' och en ros, därtill diverse perenner runt omkring. Rosen är hemmasådd och ska förhoppningsvis vara en vanlig vit pimpinell. Jag ska nog flytta dit mina stenfjärvor - som är helt underbara, men som "försvinner" där de står nu - och stenkyndeln och plantera mina bleka klockliljor där - de är också hemmasådda och står fortfarande i kruka. Förresten är det bara pärlrönnen som är köpt.

Nu är jag nyduschad och har legat och gungat i hammocken en stund innan jag begav mig hit upp till datorn med vin och chips i högsta hugg.

Det här livet kan man stå ut med, om man säjer.



Pärlrönn (Sorbus koehneana)
Katsura (Cercidiphyllum japonicum)
Rödbladig smällspirea 'Diabolo' (Physocarpus opulifolius)
Pimpinellros (Rosa spinosissima)
Stenfjärva (Mertensia pterocarpa)
Stenkyndel (Calamintha nepeta)
Blek klocklilja (Fritillaria pallidiflora)

Guld

Fixdag på stan. Inramning till fyra litografier. Stövlar till mig och ungarna; mina befintliga är i storlek för att rymma tjocka raggsockor om hösten, det är inte mysigt nu, Drakens var det hål i och Trollets är fodrade, inte heller så mysigt i sommarvärmen. Bikini - suck, denna plåga! Svarta Ecco-ballerina. Vindspel. Hårklämmor och snoddar. Örhängen. Vanliga hederliga "sportvattenflaskor" med plaströr, de är ypperliga att vattna småkrukor med. "Foppatofflor" till Trollet. Han brukar alltid ta Drakens, som är väldigt mycket för stora. Och på det storhandling.

Jag har körkort och kan åka vart jag vill.
Det är sommar och varmt.
Jag behöver inte överslagsräkna och noja för pengar varenda gång jag köper något, som förr. Jag vet att pengarna räcker.

Det är ovant. Det är guld.

Skogen igen

Vi gick upp till buan, byns gamla fäbod. Där finns bara två hus kvar, varav ena är skänkt till Friluftsfrämjandet. Sjutton hus var där i början av seklet, sedan brann det mesta ner. Vi gick in i Friluftfrämjandets hus och åt vår matsäck. Nästa gång tar vi med oss värmeljus, hushållspapper och fler blad till gästboken.

Tja, jag trodde att det här var någon slags pyrola, men nu när jag lite snabbt försökte googla hittar jag den inte. Den är betydligt större än andra pyrolablommor (som jag sett). Jag får nog kolla i min flora.

Stilig kuse i rallarros. Jag har inte hunnit kolla upp den heller.

Sådana här blaffor fanns det gott om i skogen. Jag trodde att de skulle vara som trollsmör i konsistensen, men de var hårda, så att det blev ett hål av pinnen jag petade med.

Strax intill där vi parkerat bilen fanns ett parti med mycket ljung. Där var fullt av blåvingar. Och de var snälla nog att sitta still när jag kom med kameran.

Trött och vinstinn är jag. Nu ska jag lägga mig och läsa min hopplöst dåliga bok, som jag snart ger upp - tror jag.

Pärlhagtorn och vinteräpple

Min pärlhagtorn dog, som sagt, förra året. Efter en del funderande beslutade vi oss för att ersätta den med ett vinteräppelträd, eftersom de två vi har är så tidiga. Vi köpte ett Aroma eftersom det ska gå så bra i byn.

En ny pärlhagtorn (Crataegus x mordenensis 'Toba') har dock införskaffats och den står nu nere vid granhäcken. Dit, under trädet, har jag förvisat tovsipporna (Anemone sylvestris), som visade sig sprida sig alldeles förskräckligt. Där kan de gott bilda en matta tillsammans med fjärilsviolerna (Viola sororia) som också är satta där.

(Bilden tjuvlånad här: http://www.puutarhatahvoset.fi/)

Gissa bajset!

Ja, inte för att jag har något svar att komma med, men kanske ni har. Bajsvurmaren KD kanske kan bidra med en kvalificerad gissning ;)

Draken skjutsades till kompis i morse och jag och Trollet åkte en sväng upp i skogen. Det var för bedrövligt med mygg, knott och bromsar, men vi hann i alla fall klättra upp i ett jakttorn och finna denna bajshög innan vi gav upp. Imponerande stor hög, måste jag säga, i förhållande till korvarnas storlek.

I övrigt har jag pulat med växter. Tjihooo!

Björkpyrola

Nä, idag blev det ingen skogstur, trots att det var så tänkt. Man hinner så lite när man är hemma med ungarna. Knappt har man hunnit duka av det ena målet och satt igång diskmaskinen, så är det dags att förbereda nästa.

Jag har kupat potatisen i alla fall, planterat om tomaterna i stora tomathinkar, hämtat två lass stallgödsel hos C, grävt för pärlrönnen och planterat om frösådda aklejor. Och så lite annat smått och gott.

Björkpyrolan lärde jag mig förra helgen. Väldigt oansenliga blommor, men fin i grupp med de där ljust gulgröna blombågarna.

Missne

Älsklingen är tvungen att jobba tre dagar på semestern. Ungarna och jag drog till skogs.

När jag såg de stora bladen förra helgen kunde jag inte begripa vad det var för något. De växte i mängd längs en liten bäck som rann mellan två små skogssjöar med myrmark mellan. När vi så småningom kom fram till blommande exemplar såg jag att det var någonslags kalla. Finns de sådana HÄR? tänkte jag och kunde inte alls minnas att jag hört talas om kallor i Sverige.

Men när jag kom hem och kollade i floran så kände jag igen namnet och insåg att jag sett dem förut. Ja, i floran alltså. Aldrig i verkligheten. De är fina :)

Lortgris

Jo jo, och så här lortig blir man när man är en busenin. Sand i ögonbrynen till och med! Det är ju tur att matte hatar gräsmattor, och inte bryr sig det bittersta om att man ställer till det.

Jungfrun

Vi åkte upp i skogen igår. Jag packade en korg med mackor, frukt och dricka, myggservetter och After Bite, flora, fågelbok och småkusebok. Kikaren hittade jag inte. Ungarna äter ändå dåligt i värmen, så jag tyckte att vi kunde klara oss på macklunch. Innan vi hann åka kom Älsklingen hem från festivalen, med kikaren i packningen, så han följde med.

Vi åkte rakt upp längs en av skogsvägarna, stannade på en vändplan och höll oss i närheten av bilen. Trollet börjar i alla fall bara skrika och ska bli buren, så det är ingen idé att trava iväg långt. Därav korg istället för ryggsäck.

Nog för att jag vet att Jungfru Marie nycklar växer annorlunda än andra orkidéer, men det är i alla fall fascinerande att se dem stå en masse i surhål bland ängsullen och odonris och på kalhyggen bland rallarros och hallonsnår.

En liten skogssjö fann vi, med gula och vita näckrosor, omgiven av myrmark med vajande silvervippor, tranbärsblom, kråkbärsris och hjortronkart. På vägen upp dit, längs en smal skogsväg, fullt med blommande tätört.

På vägen hem stannade vid ett älgpass och ungarna fick klättra upp.

Det behövs inte så mycket för att de ska tycka att de är ute på äventyr.

Vafalls?!

Nämen... vad är det där för stort, djupt hål i gräsmattan?



Tittut!

Kristendom för ateister

Jag tror inte på Gud, men jag saknar honom.

Första gången jag hörde talas om Gud var jag fem, sex år. På himlen rörde sig en liten, liten prick med ett kondensmoln efter. Titta, ett flygplan! ropade jag och pekade. Det är inte ett flygplan sa en liten flicka. Det är Gud!

Jag gick in till Mamma och frågade Vad är Gud?
Jag minns inte vad hon svarade.

När jag var i lågstadieåldern minns jag att jag grät för att jag inte kunde tro på Gud. Jag försökte verkligen allt jag kunde, men det gick inte.

Det första jag gjorde när jag blev myndig var att gå ur kyrkan. Jag ångrar det idag. Kyrkan är ett del av mitt, av vårt, kulturarv, och jag vill vara en del av det. Men skulle jag aktivt gå med igen, så tycker jag att det kräver att jag har en tro. Och jag har ingen. Jag kan fortfarande inte tro på Gud. Men jag saknar honom.

Och jag tyckte om boken.

Origamifåglar

På signerat.se kan man hitta en del kul. Jag är förtjust i MoaTills origamitranor och har beställt örhängen både till mig, Mommi och Mamma. Mamma har inte fått sina än, Mommi blev överraskande glad. Jag har ett par blå och ett par vinröda. De här tycker jag är urläckra, men de är tyvärr inte i min färg. Och jag hoppas att Moa ursäktar att jag lånat bilden av henne. Tranorna kostar inte ens en hundring och hon levererar snabbt som attan. Jag ska nog ha mig ett par blå-turkos också, tror jag.

Bah!

Gissa hur glad en Scylla blir när tv förlägger en film om Marianne Greenwood till klockan 20. Mitt i nattningstiden. Just när Älsklingen är borta på festival.

Min ungdoms stooora idol. Ack!

Vento di fiori

Först doftar den intensivt av citrus. Sedan luktar den tant. Åtminstone tyckte jag så först. Nu är jag kär. Och flaskan är ju helt ljuvlig. Fast den får ju inte jag njuta av - mer än på bild. Jag slåss med mitt lilla svåröppnade doftprov från Lucky Scent.

Här är noterna: Sicilian lemon, cardamom, tarragon, jasmine, galbanum, patchouli, amber, oak moss, musk, Siberian birch.

Påfallande många av de dofter jag gillar har oak moss bland noterna. Heter det ekmossa på svenska?

Så här beskrivs den:
Self-assured and sophisticated – this classic chypre opens with a crystalline Sicilian lemon laced with coriander and tarragon, which gives way to the intense green bite of galbanum. The darker green of earthy patchouli comes in to soften and deepen the boldly crisp beginning. This has the hushed feel of an isolated forest, with sun and shadow flickering through the canopy of green leaves and a lush carpet of velvet moss. A languid jasmine weaves through the green, and a sensuous base of amber, oakmoss and musk gives this the dreamy glow of dusk. The sparkling citrus/green accord doesn’t fade away, but percolates over the deeper notes, creating a beguiling mix of dark and light. This is not a scent designed to flirt, but to intrigue. It does not pander or appease, but transports us to a place of serenity and mystery. Timelessly elegant and supremely confident.

Det stämmer att citrusen inte försvinner. Nu på kvällen kan jag fortfarande känna den, men den känns dämpad och varm, på något vis. Inte den där krispiga, väldigt syrliga citrusdoften som kommer i början.

Men vad fagerlund är tarragon? Jag får googla vid tillfälle.

Sjödénskan

Jorå, nog har jag botaniserat på rean alltid. För många pengar. Jag måste intala mig själv att jag faktiskt har råd att köpa kläder nu, och att jag inte måste få ångest om jag handlar något.

Egentligen älskar jag den här koftan:

men tyvärr, det är inte min färg. Eller... det är min färg i allra högsta grad rent tyck-om-mässigt, men dessvärre inte min färg när det gäller att bära den.

Jag har köpt lite andra saker istället. Den här bland annat. (Jag tänker dock inte ha kåsa till)

Nu ska här prålas, jäklar anamma!