Kulturtanten

Jag har inhandlat en linneklänning hos Sjödénskan, på rea och med ytterligare 20% rabatt. Mitt exemplar är dock oblekt med blå rand (se lilla bilden). Den ser ut som en gammal kökshandduk tycker jag. Jag funderar på om jag inte ska ta och brodera ett korsstygnsmonogram på den. Sedan ska jag gå och skrota i den uppe i buan i sommar och se ut som en riktig bondmora, och solen ska skina och det ska vara varmt och ungarna ska vara snälla och rara och inte skrika.

Ja, jag vet att det är en utopi, men jag kan väl få drömma lite.

Mera paltor

I min desperation så har jag suttit och klickat runt bland postorderföretagen, och till min förvåning och förtjusning upptäckt att La Redoute faktiskt har en hel del byxor av sådan sort som jag gillar, lågt skurna och med vidd i benen. Och det finns både jeans, bomullsbyxor och i linne, med olika benlängd och med hyfsat antal färger att välja mellan. Nu är det ju vanskligt att köpa byxor på postorder, men om de nu inte går att få tag på i affärerna, så får man väl chansa och skicka tillbaka om de inte passar. Det är förvisso inte aktuellt än på ett tag, eftersom det är mammabyxor som gäller framöver, men det är ju skönt att veta.

På La Redoute hittade jag också ett par puppor från Puma som jag tyckte var rackarns fräsiga :) Voilà!

De fanns i svart/silver också.

Jag är rätt svag för mockasiner, och La Redoute har i en uppsjö av färger för 300 spänn. Normalt köper jag inte billiga skor - jo, dyra skor billigt på rea - eftersom billiga skor, enligt min erfarenhet, alltid är komplett osköna - bortsett just från mockasiner. Jag har haft ett flertal par genom åren, som jag köpt för nästan ingenting och som har hållit enastående bra och varit väldigt sköna.

Tack vare AnnAs kommentar upptäckte jag att det faktiskt finns - åtminstone till synes - vettiga t-shirts hos Ellos. Jag får väl stå ut med att det står Esprit på dem. Det syns ju inte jättetydligt.

Och den här skulle jag kunna tänka mig, med blommor och allt :)

Lite taskigt bara att jag just igår kväll lade en beställning på Ellos på byxor till ungarna - och, faktiskt, mockasiner till mig :)

Jag skickade efter lite kläder från Gudrun Sjödén också.

Tröja och sjal. Jag har blivit rätt sjalig av mig, och Gudruns linnesjalar gillar jag. Karma tunika i färgen dov pensé. Det låter väl något?!

Och kjol Karma i samma färg. Den är rynkad och knyts upptill, så jag räknar med att kunna ha den ett bra tag in i graviditeten. Ja, det är den nedre delen av det kjoliga man ser.

Jag kanske skulle ha mig ett par sådana här mockasiner till :)

Paltor

Jag blir gaaalen. Uppenbarligen är min klädsmak så långt från gängse mode man rimligen kan komma, för det är skvatt omöjligt att hitta kläder.

Ta något så simpelt som en vit skjorta. En vit skjorta som INTE är genomskinlig. Och som inte är i stretchmaterial som smiter åt runt kroppen och framhäver alla valkar. Det finns inte. Det bara finns inte!

Mina t-shirts håller på att ramla isär i sina beståndsdelar eftersom det är helt omöjligt att få tag på nya. Alltså, vanliga, rundringade (dock inte ner till Processus xiphoideus), enfärgade t-shirts i någorlunda stadig bomullskvalitet (inte de där sladdriga eländena som, även de, framhäver varenda valk) lätt figursydda, men inte tighta, och med sydd halslinning - inte resår. Det finns inte. Det bara finns inte!

Och så jeans... jag vill ha lågt skurna byxor med raka eller vida ben. Nu för tiden ska jeans uppenbarligen smita åt hela vägen, à la kalasbyxor, och egentligen går det inte att se någon större skillnad mellan dem och det nya fenomenet (nytt för en sådan som mig i alla fall) treggings. Treggings kan ju möjligen se trevigt ut på en 19-åring, men på en lagom trind tant i 50-årsåldern med tråkig, sladdrig rumpa... nä... inte va?! På 100 jeans hittar man typ tre med raka ben, och man kan ge sig fan på att de alla har hög midja.

Och så vill jag ha cargobyxor. Jag har aldrig, säger aldrig, sett några i dammodell att köpa. Jag har sett alla möjliga kvinnor i cargobyxor som gör reklam för något helt annat, men några ute i affärerna eller i klädkatalogerna har jag aldrig sett. Och det ska inte vara kamofärgade, utan beige eller kitt eller så.

Slutligen sommarklänningar. Ja men, varför i hela friden är ALLA sommarklänningar ärmlösa? Jag ser inte klok ut i ärmlöst - vilket folk brukar protestera mot, när jag säger det, Du bara inbillar dig!, tills de ser mig i ärmlöst, Njae, det kanske inte var så bra.

Nu ska jag gå och deppa lite till :(

Origamifåglar

På signerat.se kan man hitta en del kul. Jag är förtjust i MoaTills origamitranor och har beställt örhängen både till mig, Mommi och Mamma. Mamma har inte fått sina än, Mommi blev överraskande glad. Jag har ett par blå och ett par vinröda. De här tycker jag är urläckra, men de är tyvärr inte i min färg. Och jag hoppas att Moa ursäktar att jag lånat bilden av henne. Tranorna kostar inte ens en hundring och hon levererar snabbt som attan. Jag ska nog ha mig ett par blå-turkos också, tror jag.

Sjödénskan

Jorå, nog har jag botaniserat på rean alltid. För många pengar. Jag måste intala mig själv att jag faktiskt har råd att köpa kläder nu, och att jag inte måste få ångest om jag handlar något.

Egentligen älskar jag den här koftan:

men tyvärr, det är inte min färg. Eller... det är min färg i allra högsta grad rent tyck-om-mässigt, men dessvärre inte min färg när det gäller att bära den.

Jag har köpt lite andra saker istället. Den här bland annat. (Jag tänker dock inte ha kåsa till)

Nu ska här prålas, jäklar anamma!

Röda naglar

Jag var lite ledsen eftersom jag inte hann köpa något fint att ha på mig till jul. Min garderob är sorgligt eftersatt efter 6 års pluggande med konstant pengabrist följt av en graviditet och därpå oavlönad mammaledighet. Sedan visserligen en och annan slant, men ingen som helst tid att springa i affäerer.

Men så letade jag fram en lång, vid, svart Gudrun Sjödén-kjol och en benvit blus med folkloreinspirerade broderier. Och till det fick jag för mig att jag skulle ha röda naglar, julen till ära. Det är mycket längesedan jag hade röda naglar. Sedan jag var i tonåren har jag varit mycket bestämd med att jag absolut inte kan ha färgat lack om inte naglarna är så långa att de når över fingertoppen. Det gör de aldrig nu för tiden, för jobbets skull.


På juldagen blev det samma kjol med en liten hålstickad kofta. Till den hör en sådan där stor säkerhetsnål att fästa ihop framstyckena med. Det blir inte snyggt, och säkerhetsnålen ser bara billig ut - i och för sig inte så konstigt, eftersom det är en billig kofta. Hur som helst... Jag drog mig plötsligt till minnes att jag har ett par enkla broscher med svarta "stenar" som jag fått efter Farmor. En av dem fäste jag ihop koftan med, och det blev inte så tokigt. Till det grå pärlor och örhängen med svarta gnistrande stenar och grå pärlor.

Och med detta blev jag faktiskt den mest uppklädda, trots allt, ty i Älsklingens familj står finkläder inte på schemat, ens till jul.


(Nog är det här första gången jag skriver om kläder?)