fredag 3 december 2010
Laura Veirs
Jag älskar P2. Det är där jag hittar "ny" musik värd namnet. Det är plågsamt att inte längre ha tillgång till P2 Stockholm. Här i utmarkerna är det invandrarprogram på P2 halva dagen. Jag missunnar sannerligen inte språkminoriteterna sina program, men varför måste de nödvändigt ligga på P2? Hela FM-bandet är fullt av kanaler där vuxna människor sitter och flamsar och tramsar och tjafsar. Och om de inte flamsar, tramsar och tjafsar så är det reklam. Kunde inte en av dessa frekvenser upplåtas till invandrarprogrammen? Jag vill lyssna på musik. Det påstås att folk inte längre sätter på radion för att de vill höra musik, men det gör jag. Jag kan möjligen stå ut med att höra P1-prat, men flams och trams i radion vill jag aldrig höra. ALDRIG! Nog för att jag är rätt flamsig och tramsig själv, men för det första har vi inte samma flams-och-trams-humor, för det andra tycker jag att flamstrams bara är trevligt när jag själv är en del av det.
Laura Veirs är ett nytt fynd.
Birds were falling from the sky all leaves had turned to brown
The heartless cold froze everything and took my poor red down
Poor old red she's dead and gone her eyes
I do remember at least i have this old guitar
To get me through December through December
Her eyes were dark as winter's night both
Somehow young and old i loved her most
The day she died her hair was colored gold
Poor old red she's dead and gone her eyes
I do remember at least i have this old guitar
To get me through December through December
Old man winter at my door the sky heavy with snow all's cold
But my heart poor red it's hard to let you go
Poor old red she's dead and gone her eyes
I do remember at least i have this old guitar
To get me through December through December
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar