Det händer ju trevliga saker också, och det finns en hel del jag vill skriva om. Men ungarnas eviga bråkande tar precis all energi och skrivlust ifrån mig, och så blir det inget av.
I måndags var jag på gravidyoga. Ända sedan jag var med på en förlossning (under utbildningen) med en ung förstis som förberett sig med yoga, så har jag varit inne på att jag måste gå om jag blir gravid igen. Hon var helt otrolig, flickebarnet, och det var en fantastisk upplevelse att få vara med. Nu berodde det väl sannolikt inte bara på yogan, utan på kvaliteter och förutsättningar hos henne personligen också, men ändå.
Trollet var planerad till 23:e september, och på sommaren går det ju inga kurser, så då blev det aldrig av, trots att jag så gärna ville. Men nu har jag alltså kommit till skott – om än inte förrän i sista sekunden. I söndags fick jag klartecken på att det fanns platser kvar och att jag var välkommen.
Nuvarande lillgris är förvisso planerad till 11:e oktober, men jag tror ju inte ett ögonblick på att det kommer att bli bäbis före 25:e. Jag kommer ju inte kunna gå alla tio gångerna, men ledaren var ytterligt tillmötesgående och föreslog att jag skulle betala för fem gånger, och sedan för varje gång jag är med utöver det. Själv var jag helt beredd på att betala hela summan, men det tyckte hon inte.
Jisses vad jobbigt det var! Jag hade inte riktigt förväntat mig att det skulle vara så fysiskt, utan trodde att inriktningen skulle vara mer åt meditations-andnings-avslappningshållet. Det är ju förunderligt att man kan bli helt svettig av att stå i princip stilla på en matta. Stel och helt otränad är jag, och så denna mage ovanpå allt. Och naturligtvis är jag längst gången (läs störst) och naturligtvis är jag äldst. Jag skyller lite på det. Och vissa ställningar var ingen hit för vulvavaricerna, kan jag säga. Andra var ingen hit när man har en utplånad övre magmun. Men skam den som ger sig! Nog ska jag dit igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar