Orken tryter

Jag hade planer på att jobba nästa vecka också, men att då gå ner på halvtid. Men jag inser nu att jag faktiskt inte orkar. Jag sover uruselt och är ständigt fruktansvärt trött och så överkänslig och jag börjar grina för minsta lilla. Dessutom känns det rörigt i skallen. Jag lyckas fokusera och sköta mitt jobb när jag är hos patienterna, men när jag åker därifrån vaggar jag mest runt som en förvirrad anka och kommer knappt ihåg vad jag gjorde igår och vilken patient som är vilken.

Jag har hela tiden tänkt att jag lika bra kan jobba, som att gå här hemma med två bråkiga ungar som har det tråkigt utan kompisar. Men något har hänt. Plötsligt längtar jag efter att vara hemma med dem om dagarna. Men nu idag när jag väl deklarerade att jag faktiskt kommer att sluta jobba denna veckan, så fick jag reda på att jag har rätt att ha ungarna i barnomsorgen på heltid hela månaden jag beräknas föda. Hå hå, ja ja!

Nå väl, Draken mår bäst av att få vara på fritids där han kan leka med sina kompisar. Det är väldigt tydligt att det är det som han tycker allra bäst om, att leka med kompisarna. Så han får gå kvar på fritids så länge som möjligt, men jag kan ju hämta honom en timma tidigare. Och det blir skönt att kunna lämna Trollet till dagmamman så att jag får en chans att slappna av och vila. Jag tänkte försöka köra yoga, meditation och/eller avslappningsband varje dag.

I princip är jag faktiskt fullgången nu (eller är det bäbisen som är det kanske?) för jag gör 38 veckor idag. Och att "ge upp" två veckor före beräknad förlossning får väl ändå anses någorlunda anständigt. Jag är ju inte så purung heller och även om mitt jobb inte är fysiskt tungt, så är det rätt krävande på många andra sätt.