Torsken som krympte

och andra evolutionära mirakel

Det här var en skojsig och spännande bok. Väldigt lättillgänglig. Och ett helt kapitel om myror var där. Mitt förhållande till myror är, som bekant, en smula krystat, och jag läser med något slags skräckblandad (eller nått) förtjusning. Och myrmelologi, visste ni att det heter så? Det gjorde inte jag. Många litteraturhänvisningar som verkar särdeles intressanta. Jag har antecknat för fullt på min lilla - eller inte så lilla, kanske - lista.

Skönlitteratur? Vad är det?

Baksidetext
Torsken som krympte slår upp dörrarna till evolutionens ändlösa party, där miljarder år, virus, fjärilar, människor och alla möjliga snyltgäster deltar, inte i sämja, utan själviskt och försvarande sitt eget hörn. Evolution innebär konstant förändring och valen görs enligt stundens behov, inte med tanke på morgondagen. Det finns ingen stor plan - evolutionen är oändamålsenlig och ibland till och med vansinnig med tanke på artens överlevnad. Hur ska man annars beskriva ödlor vars aggressiva parningsriter leder till populationens evolutionsmässiga självmord? Eller den kortsiktiga människan, som trots sin intelligens verkar gräva sin egen grav?

Finländsk evolutionsekologi håller hög klass internationellt. FD Hanna Kokko, professor i djurekologi, och FD Katja Bargum, myrmekolog och vetenskapsredaktör, hör till branschens toppnamn.