Nu har hon flyttat

Som jag nämnt - eller i alla fall antytt - så fungerar det inte bra med katterna. Lizzy är en jäkla surtant som attackerar Olivia så fort hon kommer åt. Olivia har blivit alltmer skygg, hon flyr när ungarna väsnas och duckar när man försöker klappa henne - även om hon gärna kommer tillbaka när man sätter sig på huk och ropar på henne, och då vill hon gärna gosa. Hon ligger också gärna hos barnen på kvällarna, när det är tyst och lugnt. I tre år har vi kämpat med att Olivia och Lizzy kissar inne - Lizzy började när Olivia kom och satte igång med de där olaterna. Det är inte kul. Det senaste har vi varit så less på det hela, att vi talat om att faktiskt låta avliva Olivia. Lizzy är sannerligen inte särskilt kul, hon verkar tämligen senil ibland och ska in-ut-in-ut-in-ut varannan minut och krafsar sönder våra dörrar, men det är trots allt henne vi haft längst.

För någon månad sedan dog Farmors och Farfars katt. Eftersom de båda är väldigt förtjusta i katter, de känner Olivia sedan tidigare och Farfar verkligen behöver en katt att gå och pyssla om, så har vi försökt få dem att överta Olivia. Åtminstone på prov. Jag tror inte att hon skulle fortsätta kissa där som ensamkatt. Men nej, de har nekat. De har planerat att flytta, eventuellt till lägenhet, och vill inte ha någon mer katt, har de sagt.

Men så plötsligen ändrade de sig. De planerar att bo kvar i huset ett tag till och de tackade ja till att ta emot Olivia. Idag körde vi dit henne. Ungarna tog det lugnt, de vet ju att de får fortsätta att träffa henne, även om Draken sörjer att inte ha henne i sängen om kvällarna. Även han är dock rätt trött på att hon springer och kissar i hans rum, gärna på böcker och andra grejer.

Jag hoppas verkligen att det kommer att fungera. Olivia skulle kunna vara en sådan trevlig katt om hon bara inte var så sönderstressad och hon kan inte ha det bättre än hos Farmor och Farfar.