Jo, här är alltså mitt övningsobjekt, som med lite god vilja kan ses som början till en vante. Ja, den är sned och vind, jag vet. Eftersom man inte har något mönster, i traditionell bemärkelse, när man nålbinder så har jag på egen hand fått klura ut hur mycket man ska öka och när. Och som synes har jag ökat lite för mycket här och lite för lite där. Och toppen är ju allt annat än snygg. Men jag tror att jag börjar komma underfund med det hela.
Ja, här *host* är den alltså:
Jag har fått till det med skarvningen också, så nu spottas här i nävarna för fullt :)
Det börjar bli dags att beställa "riktigt" garn och försöka sig på ett par vantar, tänker jag. Först var jag helt inställd på vitt - eller snarare naturvitt - garn, men nu börjar jag tveka. Man kan ju tänka sig att första paret vantar inte blir alltför fagra, och det rimliga kanske kan vara att ha dem till "hönshusvantar". Fast då är det ju inte lämpligt med vitt. Det får nog bli grått garn istället och så valkar jag dem, så det inte syns så tydligt att de är ojämnt sydda - vilket man får anta att de blir.
Heja mig! :)
(Ja, jag har palmarerythem om någon undrar. Dock av födsel och ohejdad vana och inte på grund av leversjukdom)
2 kommentarer:
Inte skrattade jag. Jag är imponerad. Spännande med en handarbetsteknik som jag inte hört talas om förrän jag läste om den hos dig.
Jag är imponerad, fortsätt du. Själv skulle jag inte få till ett varv.
Skicka en kommentar