Åtta nya

De tål att ses på, de små liven - ja, även om nu bilden i sig lämnar en hel del i övrigt att önska. Fem hönor av sju ligger nu och ruvar eller har kycklingar hos sig -- eller bådadera.

Och nu far jag och ungarna till Göteborg. Det får en pauspipskavalkad i form av gårdens egna pippifåglar.

Ormet kruper?

Nix pix, kryper gör hon inte, ungen. Vi brukar säga som Sir Väs: Nassor kryper inte, de hasssar. Hon viker ena benet framför sig och skjuter på med det andra och tar stöd med händerna. Det är inte ett dugg effektivt och hon kämpar som sjutton. Annars brukar ju ungar med alternativa krypstilar ta sig fram raskt och smidigt, även om det ser lite avigt och lustigt ut. Så inte Nassan alltså. Och så här rasande fint blir det på golvet när Nassor får fatt på en macka.

Ingen ko på isen

Men väl en i skogen.

Här står Bettan och betar i vår lilla snutt skog uppe i buan.

Evigt flängande

Vi har just kommit hem från buan, ungarna och jag. Nu blir det tvätta, tvätta, tvätta och packa om och sedan iväg till Göteborg.

Fritjof & Pikanen missinassen

Sketatung ju! :)

De hönsen, de hönsen!

Jag väntade kycklingar under Noppa som igår. När jag kom ut på morgonen var det istället två kycklingar under Blåklocka. De rackarna måste ha bytt rede under ett tidigt skede. Noppa låg redan när vi åkte till Skåne och under tiden vi var borta lade sig Blåklocka också. Och inte minns jag vilket rede Noppa låg i från början.

I morse hade Blåklocka hoppat ner med sina två kycklingar och Blåsippa hade istället lagt sig på de två kvarvarande äggen. Ok, det var ju bra! tänkte jag.

När jag nu kom hem från vårdcentralen gick Blåsippa ute och pickade i godan ro med de andra hönsen. Hon hade bara varit i redet och värpt, och de två nära fullruvade äggen låg bara tillsammans med det nya. Jag tryckte snabbt in dem under Noppa. Vi får väl se om det blir något av dem.

Igår lyckades jag tabba mig ordentligt. Jag stängde in ällingarna i hönsgården och kom på först efter en timma att Noppa kanske var ute och luftade sig och därmed var utestängd från sina ägg. Mycket riktigt, i redet låg äggen bara och nere i hästhagen gick Noppa och pickade. Jag föste in henne och lyfte upp henne i redet med mycken vånda och många fula ord riktade till mig själv. Jag hoppas de inte tog skada. Ägg har ju legat utan höna rätt länge förut och ändå kläckts fram. Men man vet aldrig. Fy vad hemskt om de dött och det är mitt fel :(

Hur som helst är de nya kycklingarna precis lika bedårande som kycklingar brukar vara. Den ena är svart och den andra är svart med lite gult under hakan. Än så länge, ska jag väl säga, för det brukar ändra sig lite under resans gång.

Av de tidigare tio kycklingarna förefaller sex vara hönor. Det tackar vi för. Jag befarade först att sex var tuppar. Förra året fick vi fem tuppar på åtta kycklingar. En av hönskycklingarna är väldigt fin, liksom svart-vitprickig (något i den här stilen), och en är nästan helt svart. De två skulle jag vilja behålla. Vi får se om det går att sälja resten som en liten grupp till någon som vill ha hedemorahönor från genbank. Och de arma tupparna... ja, de går väl till slakt.


På bilden står Blåklocka med sin kyckling från första ruvningen.

Begagnat

Efter att ha studerat Blocket några dagar har jag nu kommit till skott. Jag har gjort upp med tvenne säljare om att imorgon eftermiddag komma för att köpa en vagn respektive en Tripp Trappstol.

Jag har kvar den gamla Brio kombin som vi köpte inför Drakens födelse. Jag har aldrig varit nöjd med den. Den är stor, tung, bökig, omständlig och inte av en kvalitet som på något sätt motsvarar priset vi gav för den. Nu tänker jag slå till på en Emmaljunga Scooter. Jag övervägde om jag skulle ta en enklare modell, men tänkte att det kan vara bra att kunna ta en tur på grusvägarna häromkring och kunna köra på gräsmattan, jag tror att det blir svårt med sådana där små "shoppingvagnshjul". I stort sett tycker jag att det fungerar bra att ha Nassan i sjal, men när jag är ensam med alla tre ungarna - som jag kommer att vara vid den planerade Göteborgresan om ett par veckor - så måste jag kunna sätta henne ifrån mig ibland. Att ta med Brion är uteslutet.

Det var ingen hit att vara uppe i buan utan barnstol till Nassan den här gången, därav införskaffande av en Tripp Trapp. Det är svårt att mata henne när hon sitter i knäet, hon lyckas gegga ner både sig själv och mig då, och de där små händerna är ju på tok för klåfingriga att ha i närheten av porslin och annan mat än hennes egna små specialanpassade bitar som vi brukar rada upp framför henne på bordet, därför blev det svårt för mig att äta samtidigt som de andra. Hon börjar bli farligt mobil, så det är rätt skönt att kunna ha henne i någorlunda säkert förvar i en barnstol och det är trevligare för henne att kunna sitta med oss vi bordet, om vi spelar kort till exempel, än att sitta ensam nere på golvet då.


Jag köper mer och mer begagnat. Det känns bra.

Snuttan

Om det är hyfsat väder ska jag gå ut i trädgården och rensa vidare och plantera lite, regnar det så passar jag på och städar tänkte jag igår när jag skulle gå och lägga mig. När jag drog upp rullgardinen så sken solen - men av rens- och planteringsplanerna blev det intet.

Liten Nassa är krasslig för första gången i sitt nio månader långa liv. Feber och diarré har hon, kraken. Och hon vill bara vara hos mig och snuttasnuttasnutta, även när hon slumrar till ska hon ha tutte i munnen, annars piper hon och gnäller alldeles ynkligt. Jag tar tillfället i akt och ligger med henne hos mig i sängen och läser. Jag brukar ha svårt att få till det med önskad mängd läsning annars, så jag klagar inte, trots grusade planer.

Och här är en alldeles osjuk liten Nassa. Gissa om det är gosigt att pussa på de där kinderna!

Budags

Ja, då tar jag ungarna och far upp till buan.

När det är uppehåll

Det här vädret är ju verkligen inte mycket att hurra för. Nu öser det ner igen.

Men stundomvis är det uppehåll och då är det ljuvligt att stå på verandan i doft av smultronschersmin med svalor och seglare svischande omkring en och vaggande ankor och sprättande höns på gården.

Å rensa å hå!

Nu har jag rensat över halva planteringen längs granhäcken. Den börjar bli färdigplanterad nu. Till nästa sommar bör det ha vuxit upp och ihop såpass att det inte behövs särskilt mycket rensning längre. Där. Sedan är det bara allt flyttande kvar :) Ja, så där som det alltid blir. Nä, den där blev för hög. Nä, den där trivs ju inte alls där. Nä, den där passar inte alls ihop med sin granne. Nä men, den där får ju inte plats. Nä men, den där färgen skulle den väl inte få?! Och så vidare, och så vidare.

Idag petade jag ner nåra tussar tuvtåtel (Deschampsia cespitosa), en hängstarr (Carex pendula), ett gäng vårbolmört (blådårört) (Physochlaina orientalis) och några fackelstånds (Ligularia hessei). Inte för att jag tror att det blir så tjusigt ihop, utan mest för att få dem i jorden, och den delen av planteringen är rätt fuktig, så där borde de kunna trivas. Jag får flytta om sedan. Fackelstånds sådde jag med tanke på en *host* framtida damm. Ja ja, fråga mig inte varför jag sått dem redan nu. Egentligen är jag inte så förtjust i knallgula blommor, men jag behöver (läs kommer att behöva) något stort, stadigt och robust runt dammen, så att ankorna inte rår på det i första taget. Det trevliga med stånds är bladen. Det finns så många olika roliga varianter. Jag har sått fler, men det är bara fackelstånds som kommit upp. Än. Spirstånds (Ligularia przewalskii) är nog favoriten bladmässigt och mörkbladigt klippstånds (Ligularia dentata 'Desdemona') och gullstav (Ligularia stenocephala) går inte heller av för hackor. Synd med det där knallgula bara.

Förutom Ligularia har jag tänkt mig flocklar runt dammen: fläckflockel (Eupatorium maculatum), hampflockel (Eupatorium cannabinum) och rosenflockel (Eupatorium purpureum). De är också höga och robusta. Och nu går jag och klurar på hur jag ska stå ut med det där knallgula ihop med rosa, och hur jag ska kunna fixa en övergång så att det inte stör.

Nå ja, den dagen den sorgen. Jag har ju inte ens någon damm.

Mamma

Min mamma har brutit benet. Tydligen redan i onsdags kväll. Först idag ringde hon mig. Tidigare i år hade hon först en TIA och blev opererad för carotisstenos och därefter ramlade hon och fick en rätt komplicerad bäckenfraktur och så nu, ett lårbensbrott. Hon har skött sin hälsa så kapitalt illa i alla år men ändå hållit sig oförskämt frisk. Nu har det hunnit ikapp henne. Jag mår pruttdåligt av att se henne så här. Så totalt utan gnista, grävande sin egen grav.

Väx!

Äntligen har jag gödslat hela syrenhäcken och hela granhäcken, och Älsklingen har lagt täckbark på den förra och börjat på den andra. Nu hoppas jag att de sätter en jäkla fart och växer så det knakar. När jag höll på att skotta gödslet ur kärran fick jag plötsligt se en liten padda kravla runt där nere. Vilken jäkla tur att jag inte hade skadat den! Ja, åtminstone verkade den hel och kry. Jag släppte ut den i den fuktiga delen av granhäcken. Jag hoppas den tycker att det är ett bra ställe att hålla till på. Och så har jag fixat potatislandet, rensat och kupat. Nu kan jag äntligen börja rensa rabatter och plantera ut lite frösådda plantor. Det är kuligare. Gräva runt diverse träd och bärbuskarna och gödsla borde jag också göra. Det är däremot inte så kuligt.



Grodan på bilden bor i Mammas trädgård. Jag antar att det är hennes make som införskaffat den. Han är svag för grodor.

Skit i stora lass

Fantastiska svärmor rensade både syrenhäcken och granhäcken när hon var här och passade djur under vår Skåneresa. Hon måste ha slitit som ett djur. Det är sanslöst mycket. Idag har jag kört tre stora kärror hästskit från S och gödslat hela syrenhäcken och början på granhäcken. Sedan ska vi lägga täckbark på för att i alla fall skydda lite. Jag hade gärna fortsatt köra gödsel, men stackars lilla Nassan var full av knott i skitvädret och Draken klagade över att han inte mådde bra och visade sig ha feber, så jag kunde inte sätta honom på mer barnpassning, tyckte jag, utan det var bara att ge sig och trava in. Imorgon ska jag storhandla. Vi får väl se hur mycket jag hinner med efter det. Det skulle vara så skönt att äntligen få det klart. För att inte tala om hur skönt det skulle vara att äntligen få upp häckarna på lite höjd.


(Bild: Orange liljor mot rödbladig perukbuske i Mammas trädgård)

Eldsjälar

Jag hade nästan glömt bort att jag läst den. Jag vet inte riktigt vad som påminde mig. Vill minnas att jag läste ut den strax innan vi skulle åka till Rhodos, och att jag därför inte hann skriva om den. Och så BOPS! försvann den ur mitt medvetande. För en tid.

Helt klart intressant och trevlig att läsa. Personligen tycker jag att det är en enorm skillnad mellan någon som går in för sitt yrke med stort engagemang och någon som arbetar ideellt för att hjälpa andra med samma engagemang, och lite störs jag av att de är samlade i samma bok.

Jag är - sedan tidigare - oerhört imponerad av Lennart Nilsson, så jag tycker om att läsa om honom, och bilderna är så fina. Michael Nyqvist verkar mest konstig, men jag tycker mycket om bilderna på honom också. Flera berättelser - liksom foton - blir jag väldigt berörd av, bland annat Clair Wikholms. Bedrövligt att jag minns dem så dåligt! Inte ett enda av namnen som inte var kända för mig sedan tidigare kan jag minnas.

SvD:s recension

Tjo flöjt!

Det hände sig som så härom veckan att jag kom att lyssna på ett program om durspel. Jag höll på att stöka i köket och radion stod på. Just durspel är väl inte direkt något jag blir till mig i trasorna av, men helt plötsligt kände jag en sådan oerhörd längtan efter att börja spela något. Jag, med min bristande musikalitet! Men skulle det vara så omöjligt att lära sig att spela lite så där till husbehov på något "enkelt" instrument, där man inte kan spela falskt? Jag menar, jag sjunger ju för ungarna, trots att jag inte har någon vidare sångröst, jag joggar trots att jag inte är något löparämne, jag skriver fast jag knappast har några författaranlag, jag handarbetar trots bristande konstnärlighet och jag håller på att anlägga en trädgård utan att vara landskapsarkitekt. Jag satt uppe halva natten och googlade på instrument och musikskolor. Först var jag på väg att köpa en Aulosflöjt på stört, men hejdade mig. Sedan var jag på väg att maila musikskolan och höra om vuxenundervisning, men hejdade mig åter.

Nu har jag ropat in en blockflöjt på Tradera. De två jag en gång ägde - ja, en var väl sannolikt min brors, egentligen - har gått upp i rök. Jag begriper det inte. Jag har letat och letat vid ett tidigare tillfälle, utan att hitta dem. Jag har mycket svårt att tänka mig att jag skulle ha slängt dem. Jag har också införskaffat tvenne flöjtböcker, Min blockflöjtsbok del 1 & 2.

Egentligen skulle jag vilja spela spilåpipa. Jag tänkte, att om jag övar och får lite fason på blockflöjten, så kanske jag skulle kunna försöka mig på att lära mig någon trudelutt på pipan i ett senare skede.

Hej och hå! Vi får väl se vad det blir av detta :)


(Säljarnas bilder)

Totoro i regnet

Det började regna igår, strax efter att vi klev upp på morgonen. Det har fortsatt ända till nu när klockan är tio på kvällen. Oavbrutet. Ja, det kan ju tänkas att det var uppehåll någon stund på natten då jag sov, men inte en minut varken under dagen igår eller idag. På ankbaljan ser det ut som om det kommit en dec eller så. Det kan faktiskt räcka nu!

Jag har svårt att göra saker utomhus när det ösregnar, nu när jag har Nassan, men jag lyckades i alla fall fixa lite med ällingarna på förmiddagen. Nu går de lösa i både hönshusets ankdel och i hönsgården, men ännu inte ute på gården. De är bedårande söta! Jag passade på att pussa lite på dem :)

Vi har haft Totoro ett bra tag här hemma utan att jag sett den. Jag nämnde vid något tillfälle att jag gärna skulle se den, och nu ville Draken så förvivlat gärna att vi skulle passa på och titta på den idag när det ändå var så uschligt väder.

Systrarna Satsuki och Mei har precis flyttat till ett stort gammalt hus på landet med sin pappa. Mamman ligger på ett sjukhus i närheten, men alla längtar och hoppas att hon snart ska få komma hem. Först blir syskonen lite rädda i allt det nya men snart upptäcker de att det finns något magiskt i huset och runtom.

På en av sina promenader i skogen vid huset träffar de sin nya granne, Totoro, en stor lustig varelse som är skogens väktare. Tillsammans med honom och kattbussen, världens bästa transportmedel, börjar ett underbart äventyr.

Otroligt söt! En riktig må-bra-film. Och när Totoro och flickorna får de planterade nötterna att växa upp till träd, så blev jag alldeles tårögd. Jag vet inte riktigt varför.

Jag är jäkligt svag för anime. Verkligen!


Trailer:

Ät mig

Det var kära Eva som först skrev om boken och gjorde mig nyfiken. Hon hade beställt den men fått en annan, med samma titel, istället. Sedan måste jag ha missat när (om) hon skrev om boken.

Myriam, en vilsen men kreativ kvinna i fyrtioårsåldern, öppnar restaurang i ett försök att ge sig själv en ny chans och lägga bakom sig den skamliga hemlighet som ödelade hennes tidigare liv. Restaurangen, där hon både bor och arbetar, heter "Chez moi", Hemma hos mig. Den blir en plats där hon kan experimentera fram nya och spännande skapelser baserade på lika delar dröm och verklighet och med smak av henne själv. I sitt slit vid kastrullerna för hon en dialog med levande och döda, nya vänner och fördrivna spöken och fram växer en doftande och berusande lovsång till livsglädjen och möjligheten att gå stärkt ur katastrofer.

Någonstans beskrevs den som feelgood, och jag brukar få sliskrysningar av böcker som kallas så. Brukar. De funkar bara inte på mig*. Den här höll sig hela tiden på gränsen för vad jag klarar av, utan att göra ett enda övertramp, kan man väl säga. Men... njae... jag vet inte jag. Ingen favorit för mig, men troligen för många andra. Jag avråder ingen från att läsa den.


* Naturligtvis finns det böcker som har må-bra-funktion på mig, men de brukar inte benämnas feelgood. Mma Ramotswe är må-bra-litteratur för mig, t ex :)

Den röda lyktan

Boken består av två noveller, 'Hustrur och bihustrur' och 'Shu Nong'. På den förra är filmen 'Den röda lyktan' baserad. En av de bättre jag sett, faktiskt. Otäck men mycket mycket vacker. I novellen förekommer emellertid inga röda lyktor.

När jag läste den insåg jag att jag nog faktiskt har läst den förr. Att jag kände igen 'Hustrur och bihustrur' var ju inte så konstigt, eftersom jag sett filmen, men när jag kände igen även den andra novellen, så insåg jag att så nog var fallet.

Båda novellerna är otäcka. Rätt bra, förvisso, men de saknar den visuella skönheten som finns i filmen 'Den röda lyktan'. Jag måste nog avvika från gängse uppfattning och säga Filmen var bättre!

Om boken

Våta fötter

Där havet

Här hällregn

Vi far

Ja, då bär det av igen. Vi åker till Skåne i morgon bitti för att hälsa på Mamma några dagar. Det blir en tuff färd. Effektiv körtid torde ligga strax under åtta timmar, men vi räknar med tolv och många stopp. Inte lätt för små barn att sitta inklämda i en bil så länge.

Vi ska gå på stranden och leta snäckor, bada, gå på Beredskapsmuseet (Älsklingens passion, ha ha), Fredriksdal och säkert se lite djur någonstans, Helsingborgs tropikarium kanske. Jag hoppas på en runda på fabriksbutiken i Höganäs också. På hemvägen tänker vi stanna vid Busfabriken så att ungarna får leka av sig i ett par, tre timmar innan vi kör hemåt. Ungarna pratar än om hur roligt de hade där för två år sedan.

Anteckningar från buan (4)

29/6

Idag har vi kommit upp lite tidigare. Jag hörde korpen när jag var ute och morgonkissade.

Satte Nassan i sjalen och gick bort till utkiksplatsen för att gömma lite godis. Till min stora förvåning var gräset slaget den första biten av vägen. Men sedan var det orört och fält av skira silverrosa gräsvippor skimrade i solskenet, på sina ställen uppblandade med tuvor med brunrosa mer sammanhållna vippor.

Gick sedan tillbaka mot buan och in vägen bort mot myren för att få känna lite myrdoft och titta på skvattramblom.

Jag fortsatte den vägen fram för att se vart den ledde. Kom fram till ett annat älgpass med ett fantastikt läge. När jag stod där utanför kom en talgoxunge och satte sig på en gren bara en meter ifrån mig. Sedan flög den runt mig och satte sig på kanten vid ingången. Bedårande! Jag såg att det fanns fler i grenarna omkring passet. Satt där en stund och andades, tittade på talgoxungarna och såg ut över myren.

Hästarna har fått knäckebröd. Stanley tycker att han ska ha allt och motar bort de andra, den rackaren. Fast han är ju störst och den som jobbar hårdast, så han kanske behöver lite extra knäckis.

Anteckningar från buan (3)

28/6

Vi har vaknat sent. Det är 10° och blåsigt. Men solen tittar fram ibland i alla fall.

Nu har jag sett skatan. Den satt en stund på gärdesgården.

Man skulle kunna tro att det är Anke Franke som har levererat veden här: sura veden inte brinner, ryker så att ögat rinner. Suck!

Rödhaken är här! Och nu ser jag flugsnapparna också. Det har varit ovanligt lite aktivitet här på förmiddagen.

Jag satte Nassan i sjalen och tog dunken på räven och så gick till brunnen för att hämta vatten. Hela tiden med en olustkänsla. Tänk om jag skulle tappa henne ner i brunnen! Jag vred mig i någon halvabsurd ställning för att hålla henne så långt bort från hålet som möjligt.

Jag har aldrig sett så stor färgvariation på midsommarblomster som här.

Åkte ner till Mockfjärd och köpte batterier till kameran samt lite godis som jag tänker placera ut på en del ställen som skatter när ungarna och jag ska ut på äventyr nästa gång vi kommer hit.

Gick bort till älgpasset igen för att lägga ut godis. Tätörten blommade längs vägen. När jag svängde in på skogsvägen såg jag fullt med sileshår i knopp. Längre fram Jungfru Marie nycklar i blom och en massa linneor.

Vi gick bort för att mata hästarna med lite knäckebröd.

Anteckningar från buan (2)

27/6
Flugsnapparna och en liten rödhake har varit här. Det verkar som om vägen är bra för födosök. Att där finns massa myror vet jag, men inte äter de väl myror?

Efter frukost och eldning gick vi på promenad, Nassan och jag. Jag pratade en stund med Britta. Sitter haren kvar vid förstukvisten? frågade den ene av sönerna hennes. Det visade sig att det suttit en hare vid Nisses och ätit av blommorna och en hade suttit på vägen upp till vår stuga - den som jag suttit och tittat ut på halva morgonen. Inte såg jag någon hare!

Vi gick upp för backen och bort till slogboden. Daggdropparna skimrade i gräset.

Sedan bort till det stora timmerhuset med utsikten. Därefter in förbi hästhagen och ner längs det smala skiftet och en bit in i skogen. Jag hittade en fin pinne som jag tog med hem.

När vi kom hem försökte jag mig på lite yoga, men det tyckte inte Nassan var någon bra idé. Det fick bli lunch istället.

Efter bara en och en halv timmas promenad tog (de nyladdade) kamerabatterierna slut. Nåja, jag sätter väl i extrabatterierna tänkte jag, eftersom jag hade fyra nyladdade med mig. De gav upp med en gång. Jävla kamera! För det är snarare den än batterierna som det är problem med. Nu har jag ingen kamera. Skit också!

Nu på eftermiddagen gick vi ut igen för att plocka blommor. Nassan somnade nästan direkt, så jag fick vända henne mot mig i bärsjalen. Vi gick bort till grodyngelpölarna, sedan längre bort längs vägen och in en skogsväg över en bom. Där visade det sig finnas en underbar utsiktsplats med bord och bänkar. Jag ska ta med Älsklingen dit. Ja, ungarna också.

När vi kom till "torget" började det mullra. Framme vid lilla avtagsvägen in till vår stuga så började det regna så smått. När vi klev in genom dörren öppnade sig himlen. Ibland har man tur!

Jag tände ljus och satte på kaffe. Nu har det klarnat upp igen. Lika snabbt som det kom är det över.

Flugsnapparna är verkligen bedårande!

Nassan sover. Jag har gjort mig lite rooibos. Jag ska läsa en stund.

Jag har inte sett några skator, men hört dem nere från skogen. Skator känns verkligen inte som skogsfåglar.

Jag önskar att jag hade kunnat ställa upp dörren och bara ha myggdörren för, men det är för kallt. Visst hörs fågelsång in, men inte alls på samma sätt som när dörren är öppen. Morkullan, till exempel, hörs inte igenom stängda dörrar. Trots att jag hör en del fågelsång utifrån, Nassans andetag bredvid mig och svaga porlande, kluckande ljud från det gasoldrivna kylskåpet, så är här så tyst att jag hör blodet brusa i öronen - eller vad det nu är man hör när det är så där riktigt tyst. Jag antar att det är bullermattan som saknas här.

I motljuset från det lågt stående solen, över blåbärsris och gräsvippor, bakom grannens gärdesgård, svävar vita fjärilar och små vita flyn. Det är magiskt.

Jag har läst ut Absint.

Anteckningar från buan (1)

Det ösregnade när vi kom upp till buan. Nassan var ledsen, och jag fick ägna en lång stund åt henne innan jag kunde ta itu med resten. Naturligtvis hade jag stövlar och regnkläder packade längst in, så jag sprang där fram och tillbaka i regnet med all packning och hann bli rätt våt innan det var klart. Termometern visade på 10°. Resten av eftermiddagen ägnades åt att elda i spisen, för att få till lite värme, och att fixa mat. Här följer spridda anteckningar från vår tid i buan.

26/6
En liten flugsnappare har flugit längs grannens gärdesgård och, med jämna mellanrum, invid och över huset här. En duva har gått på vägen och pickat och pickat. Nu är den borta. Det bör ha varit en ringduva, den hade vitt invid halsen, men den såg så liten ut att jag började undra om det inte var en skogsduva. Antagligen inte*.

Jag har fått till en brasa. Nassan sitter på en filt på golvet. Jag dricker kaffe och matar henne med hummus*.

Nu far Britta iväg. Stig och Anne-Marie är inte här. Inte närmaste grannen Nisse heller.

Britta är tillbaka. Jag har hört ett par fyrhjulingar* så viss aktivitet är här.

Det är åtminstone tre flugsnappare som flyger här. Jag har hört koltrasten, men mest är det bofinken som sjunger. Jag inbillar mig att jag har hört nötväckan* också, men jag är ju så osäker på lätena. Nyss tjattrade en skata nedåt skogen. Jag undrar just vad den var upprörd över.

Klockan är halv nio. Nassan sover. Elden sprakar. Jag har just lagt på det som får bli det sista vedträet för kvällen. Jag dricker brandy - gudbevars - och äter jordgubbar.

Klockan är tio. Det regnar ännu. Jag har läst ut Ät mig. Bofinken sjunger än. Jag väntar på att elden ska brinna ut så att jag kan gå och lägga mig.

*1  Nej, en ringduva var det ganska så säkert.
*2  Vi upptäckte i Grekland att ungen älskar hummus.
*3  Fast i buan är det snarast sexhjulingar som används. Jo jo!
*4  Det var nog flugsnapparna jag hörde och inte någon nötväcka.