Den blomstertid nu kommer

I fredags var det fin avslutning för Draken i Gagnefs kyrka. Riktigt hög klass på sång och uppträdanden må jag säga.

Jag blev glatt överraskad när jag såg blommorna på altaret.

Jag läste någonstans sade prästen att barn som är så där mellan förskoleklass och sexan behöver minst två glassar per dag på sommarlovet för att växa ordentligt. Det jublades, kan jag säga. Och eftersom Josefin inte kan ljuga, så får jag väl tro på detta och ge mina barn två glassar per dag under sommarlovet så att de växer ordentligt ;)

Är det inte lite rart med Jesus tillsammans med kullor och masar på kyrkfönstren.

Fin orgel.

Målning av Ottilia Adelborg, lite oskarp, men det bjuder jag på.

Blommor på fin duk i vapenhuset

Sommarlov!

Begravningsplats

I höstas gjorde jag en randning på Skönviksområdet i Säter. Det är där Säters sjukhus och Rättspsyk ligger. Skönvik ligger invid sjön Ljustern och är - som de flesta områden med gamla mentalsjukhus - oerhört vackert. En eftermiddag hade jag tänkt mig att ta en promenad runt sjön, en sträcka på ungefär en mil. Men så fann jag det här, och det blev ingen promenad runt sjön.

Jag visste inte ens att där fanns en begravningsplats. Jag kan inte minnas att någon berättade det när jag gjorde delar av min psykplacering under AT på sjukhuset och jag har aldrig sett några skyltar som visar dit.

När jag gjorde AT fick vi i alla fall gå på Mentalvårdsmuseet. Det var väl det enda på hela den placeringen som jag hade någon behållning av. På museet fanns bilder på en del patienter som varit intagna på sjukhuset. En salig blandning av allt i människoväg: psykiskt sjuka, handikappade, utvecklingsstörda och sannolikt även helt friska. 

Och här hamnade de till slut, på en kulle med utsikt över sjön. 

En minnesvård har man kostat på dem på senare tid.

De hade ju kunnat kosta på sig ett korrekt språk också, kan jag tycka.

Höstens randning, som alltså inte gällde psykiatri, var lika suverän som psykiatriplaceringen under AT var urusel.

Klenshyttan

När jag åker söderut längs riksväg 50 passerar jag Klenshyttan med sin hyttruin. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt att där vill jag stanna och titta någon gång. Så i våras, äntligen, blev det av. Jag skrev aldrig om det då eftersom jag kom hem till den där polisanmälan, som slog undan benen på oss rejält under några månader. Hur som helst,

Klensyttan är en bergsmansby i Ludvika kommun. Där framställdes tackjärn fram till 1920. Den första hyttan tros ha anlagts runt 1605. 1882 byggdes den befintliga masugnen. Vill man läsa mer kan man gå till Ekomuseum Bergslagens sida om Klenshyttan.

Där var jättefin och jag bestämde mig genast för att stanna där med barnen på årets semesterresa söderut. Jag tänkte att de skulle tycka att det var jättekul att springa där och leka riddare. Det gjorde de också. Tyvärr började det ösregna när vi var där, så besöket blev lite kortare än planerat. I närheten ligger Dammsjön med en badplats, det hade jag kollat upp, och dit hade jag tänkt att vi skulle bege oss om det var badväder. Det var det nu alltså inte, så jag vet fortfarande inte hur där är. Men hyttruinen rekommenderar jag verkligen. Där är mycket spännande att titta på och väldigt vackert med böljande gröna kullar, stora fina träd och hyttbäck. Det är välskött med bra parkeringsmöjligheter och plats att sitta och äta matsäck.

Det var svårt att fota i det vårblacka med starkt ljus med skarpa skuggor, så bilderna blev som de blev.


Rostugnen i förgrunden och masugnsbyggnaden bortom.

Rostugnen

Masugnsbyggnaden på närmare håll.

Masugnen. Här ser man den fristående ugnspipan som är uppställd på järnbockar, vilket tydligen inte var det vanliga.

 Uttappningshålet. Här syns järnbockarna tydligare.

Masugnen uppåt. Där uppe till höger ser man ett uttag för masugnsgas

Hisstorn - antar jag i alla fall att det är.

Gammal malmtunna?

Fönster in till (ruinen av) rådstugan.

Jag undrar om det inte var dit in vi tog oss för att äta vår matsäck medan det ösregnade. Upp för trappan och in genom porten låg en stor sal.

Kalkugn.