söndag 14 november 2010
lördag 13 november 2010
fredag 12 november 2010
Jag ville jag vore
Jag önskar att jag vore morgonpigg. Lite grand i alla fall. Då skulle jag gå upp en timma före de andra. Knåda degen som stått på jäsning i kylen under natten och baka ut bräck av den. Ge mig ut på en rask promenad en halvtimma, medan brödet jäste och ugnen blev varm. Komma in och sätta in brödet i ugnen, koka kaffe och duka bordet medan det gräddades. Väcka de andra och gå in i duschen. Äta frukost och göra mig i ordning. Och känna mig fit for fight, för en jäkla gångs skull i livet.Men när klockan ringer om mornarna är jag mer lik en zombie än en människa.
Glöm den drömmen!
torsdag 11 november 2010
Stresspåslag
Jag mår dåligt när jag tentaläser. Riktigt dåligt. Jag har ett konstant stresspåslag med väldigt intensiva olustkänslor. Dessutom har jag fått ont i ryggen av allt sittande, otränad som jag är. Och det är riktigt jobbigt att gå och må så här ett par, tre veckor på raken - även om jag nu inte borde klaga, när jag i alla fall faktiskt har lite lästid. Slutet på läkarlinjen var överjävlig eftersom vi knappt hade en enda inläsningsdag, ens till 20-poängstentorna. Och så heltid på sjukhuset och seminarier och grupparbeten som skulle utföras utöver det. Och så en liten unge hemma som fick vara på dagis 6.30-18.00 och ångest, ångest, ångest. Jag åkte visserligen upp 8 500 i lön mellan AT och ST (och 3 500 under AT) och har med andra ord en tämligen angenäm lön vid det här laget, men det är inte värt det. Inte! Och jag skulle aldrig göra om det. Min älskade lilla Drakunge är sjuk och somnade redan vid sjutiden. Vi får väl se hur stressad jag blir av de begränsade läsmöjligheterna under morgondagen, med liten sjukling hemma.
Etiketter:
Det svåra,
Familjeliv,
Jobb,
Jäkt jäkt jäkt
onsdag 10 november 2010
Jag vill inte!
Jag vill inte. Hör ni det? Jag vill inte!Nu har jag tentat mig igenom hela mitt vuxna liv. Nu vill jag inte mer.
Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.
Jag vill duga utan att behöva skriva en massa skittentor som i alla fall inte säger något om vad jag presterar på arbetet.
Och innan jag hunnit dithän kommer det att bli krav på ST-tenta också. Jag LOVAR.
Etiketter:
Det svåra,
Jäkt jäkt jäkt,
Konstaterande,
Livets små förtretligheter
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)