Livskriser och existentiella utmaningar drabbar alla människor under olika skeden i livet, men de blir särskilt påtagliga vid till exempel en livshotande sjukdom. Det kan handla om meningen med livet, om smärta och dödsångest, om det man aldrig fick uppleva, om val man ångrar, om skuld, kärlek och relationer.
Peter Strang, som varit verksam som cancerläkare under 25 år, förmedlar här sina unika erfarenheter från möten med svårt sjuka patienter och deras anhöriga och de insikter detta har medfört. Han reflekterar över våra olika sätt att tackla och hantera svåra besked och situationer, vår syn på vad som är viktigt i livet och diskuterar frågor som existentiell ensamhet, tid och sammanhang, livskvalitet och existentiellt välbefinnande. Här speglas inte bara patienternas och de anhörigas svåra belägenhet utan även hur författaren, i sin roll som läkare, kan uppleva sorg och vrede inför sin egen otillräcklighet. Boken innehåller ett stort antal fallbeskrivningar som belyser och berikar tankegångar och begrepp.
Peter Strang är nestorn inom palliativvård och lite av en idol. Det har hunnit gå en tid sedan jag läste den här boken, och bedrövligt nog minns jag nästan inget av den. Icke desto mindre är jag övertygad om att den har påverkat mig, och att mycket av boken finns i mitt bakhuvud, som stöd den dagen jag behöver det - i praktiken eller i mina egna tankar. Det här med existentiella frågor är oerhört intressant och viktigt, och blir i allra högsta grad påtagligt när man arbetar med människor som lever nära döden.
Jag ska nog ta och läsa om den snart, tror jag. Och jag tror absolut att man har glädje av boken även om man inte arbetar inom vården.
