Den röda lyktan

Boken består av två noveller, 'Hustrur och bihustrur' och 'Shu Nong'. På den förra är filmen 'Den röda lyktan' baserad. En av de bättre jag sett, faktiskt. Otäck men mycket mycket vacker. I novellen förekommer emellertid inga röda lyktor.

När jag läste den insåg jag att jag nog faktiskt har läst den förr. Att jag kände igen 'Hustrur och bihustrur' var ju inte så konstigt, eftersom jag sett filmen, men när jag kände igen även den andra novellen, så insåg jag att så nog var fallet.

Båda novellerna är otäcka. Rätt bra, förvisso, men de saknar den visuella skönheten som finns i filmen 'Den röda lyktan'. Jag måste nog avvika från gängse uppfattning och säga Filmen var bättre!

Om boken

Våta fötter

Där havet

Här hällregn

Vi far

Ja, då bär det av igen. Vi åker till Skåne i morgon bitti för att hälsa på Mamma några dagar. Det blir en tuff färd. Effektiv körtid torde ligga strax under åtta timmar, men vi räknar med tolv och många stopp. Inte lätt för små barn att sitta inklämda i en bil så länge.

Vi ska gå på stranden och leta snäckor, bada, gå på Beredskapsmuseet (Älsklingens passion, ha ha), Fredriksdal och säkert se lite djur någonstans, Helsingborgs tropikarium kanske. Jag hoppas på en runda på fabriksbutiken i Höganäs också. På hemvägen tänker vi stanna vid Busfabriken så att ungarna får leka av sig i ett par, tre timmar innan vi kör hemåt. Ungarna pratar än om hur roligt de hade där för två år sedan.

Anteckningar från buan (4)

29/6

Idag har vi kommit upp lite tidigare. Jag hörde korpen när jag var ute och morgonkissade.

Satte Nassan i sjalen och gick bort till utkiksplatsen för att gömma lite godis. Till min stora förvåning var gräset slaget den första biten av vägen. Men sedan var det orört och fält av skira silverrosa gräsvippor skimrade i solskenet, på sina ställen uppblandade med tuvor med brunrosa mer sammanhållna vippor.

Gick sedan tillbaka mot buan och in vägen bort mot myren för att få känna lite myrdoft och titta på skvattramblom.

Jag fortsatte den vägen fram för att se vart den ledde. Kom fram till ett annat älgpass med ett fantastikt läge. När jag stod där utanför kom en talgoxunge och satte sig på en gren bara en meter ifrån mig. Sedan flög den runt mig och satte sig på kanten vid ingången. Bedårande! Jag såg att det fanns fler i grenarna omkring passet. Satt där en stund och andades, tittade på talgoxungarna och såg ut över myren.

Hästarna har fått knäckebröd. Stanley tycker att han ska ha allt och motar bort de andra, den rackaren. Fast han är ju störst och den som jobbar hårdast, så han kanske behöver lite extra knäckis.

Anteckningar från buan (3)

28/6

Vi har vaknat sent. Det är 10° och blåsigt. Men solen tittar fram ibland i alla fall.

Nu har jag sett skatan. Den satt en stund på gärdesgården.

Man skulle kunna tro att det är Anke Franke som har levererat veden här: sura veden inte brinner, ryker så att ögat rinner. Suck!

Rödhaken är här! Och nu ser jag flugsnapparna också. Det har varit ovanligt lite aktivitet här på förmiddagen.

Jag satte Nassan i sjalen och tog dunken på räven och så gick till brunnen för att hämta vatten. Hela tiden med en olustkänsla. Tänk om jag skulle tappa henne ner i brunnen! Jag vred mig i någon halvabsurd ställning för att hålla henne så långt bort från hålet som möjligt.

Jag har aldrig sett så stor färgvariation på midsommarblomster som här.

Åkte ner till Mockfjärd och köpte batterier till kameran samt lite godis som jag tänker placera ut på en del ställen som skatter när ungarna och jag ska ut på äventyr nästa gång vi kommer hit.

Gick bort till älgpasset igen för att lägga ut godis. Tätörten blommade längs vägen. När jag svängde in på skogsvägen såg jag fullt med sileshår i knopp. Längre fram Jungfru Marie nycklar i blom och en massa linneor.

Vi gick bort för att mata hästarna med lite knäckebröd.

Anteckningar från buan (2)

27/6
Flugsnapparna och en liten rödhake har varit här. Det verkar som om vägen är bra för födosök. Att där finns massa myror vet jag, men inte äter de väl myror?

Efter frukost och eldning gick vi på promenad, Nassan och jag. Jag pratade en stund med Britta. Sitter haren kvar vid förstukvisten? frågade den ene av sönerna hennes. Det visade sig att det suttit en hare vid Nisses och ätit av blommorna och en hade suttit på vägen upp till vår stuga - den som jag suttit och tittat ut på halva morgonen. Inte såg jag någon hare!

Vi gick upp för backen och bort till slogboden. Daggdropparna skimrade i gräset.

Sedan bort till det stora timmerhuset med utsikten. Därefter in förbi hästhagen och ner längs det smala skiftet och en bit in i skogen. Jag hittade en fin pinne som jag tog med hem.

När vi kom hem försökte jag mig på lite yoga, men det tyckte inte Nassan var någon bra idé. Det fick bli lunch istället.

Efter bara en och en halv timmas promenad tog (de nyladdade) kamerabatterierna slut. Nåja, jag sätter väl i extrabatterierna tänkte jag, eftersom jag hade fyra nyladdade med mig. De gav upp med en gång. Jävla kamera! För det är snarare den än batterierna som det är problem med. Nu har jag ingen kamera. Skit också!

Nu på eftermiddagen gick vi ut igen för att plocka blommor. Nassan somnade nästan direkt, så jag fick vända henne mot mig i bärsjalen. Vi gick bort till grodyngelpölarna, sedan längre bort längs vägen och in en skogsväg över en bom. Där visade det sig finnas en underbar utsiktsplats med bord och bänkar. Jag ska ta med Älsklingen dit. Ja, ungarna också.

När vi kom till "torget" började det mullra. Framme vid lilla avtagsvägen in till vår stuga så började det regna så smått. När vi klev in genom dörren öppnade sig himlen. Ibland har man tur!

Jag tände ljus och satte på kaffe. Nu har det klarnat upp igen. Lika snabbt som det kom är det över.

Flugsnapparna är verkligen bedårande!

Nassan sover. Jag har gjort mig lite rooibos. Jag ska läsa en stund.

Jag har inte sett några skator, men hört dem nere från skogen. Skator känns verkligen inte som skogsfåglar.

Jag önskar att jag hade kunnat ställa upp dörren och bara ha myggdörren för, men det är för kallt. Visst hörs fågelsång in, men inte alls på samma sätt som när dörren är öppen. Morkullan, till exempel, hörs inte igenom stängda dörrar. Trots att jag hör en del fågelsång utifrån, Nassans andetag bredvid mig och svaga porlande, kluckande ljud från det gasoldrivna kylskåpet, så är här så tyst att jag hör blodet brusa i öronen - eller vad det nu är man hör när det är så där riktigt tyst. Jag antar att det är bullermattan som saknas här.

I motljuset från det lågt stående solen, över blåbärsris och gräsvippor, bakom grannens gärdesgård, svävar vita fjärilar och små vita flyn. Det är magiskt.

Jag har läst ut Absint.

Anteckningar från buan (1)

Det ösregnade när vi kom upp till buan. Nassan var ledsen, och jag fick ägna en lång stund åt henne innan jag kunde ta itu med resten. Naturligtvis hade jag stövlar och regnkläder packade längst in, så jag sprang där fram och tillbaka i regnet med all packning och hann bli rätt våt innan det var klart. Termometern visade på 10°. Resten av eftermiddagen ägnades åt att elda i spisen, för att få till lite värme, och att fixa mat. Här följer spridda anteckningar från vår tid i buan.

26/6
En liten flugsnappare har flugit längs grannens gärdesgård och, med jämna mellanrum, invid och över huset här. En duva har gått på vägen och pickat och pickat. Nu är den borta. Det bör ha varit en ringduva, den hade vitt invid halsen, men den såg så liten ut att jag började undra om det inte var en skogsduva. Antagligen inte*.

Jag har fått till en brasa. Nassan sitter på en filt på golvet. Jag dricker kaffe och matar henne med hummus*.

Nu far Britta iväg. Stig och Anne-Marie är inte här. Inte närmaste grannen Nisse heller.

Britta är tillbaka. Jag har hört ett par fyrhjulingar* så viss aktivitet är här.

Det är åtminstone tre flugsnappare som flyger här. Jag har hört koltrasten, men mest är det bofinken som sjunger. Jag inbillar mig att jag har hört nötväckan* också, men jag är ju så osäker på lätena. Nyss tjattrade en skata nedåt skogen. Jag undrar just vad den var upprörd över.

Klockan är halv nio. Nassan sover. Elden sprakar. Jag har just lagt på det som får bli det sista vedträet för kvällen. Jag dricker brandy - gudbevars - och äter jordgubbar.

Klockan är tio. Det regnar ännu. Jag har läst ut Ät mig. Bofinken sjunger än. Jag väntar på att elden ska brinna ut så att jag kan gå och lägga mig.

*1  Nej, en ringduva var det ganska så säkert.
*2  Vi upptäckte i Grekland att ungen älskar hummus.
*3  Fast i buan är det snarast sexhjulingar som används. Jo jo!
*4  Det var nog flugsnapparna jag hörde och inte någon nötväcka.