Dagen före

Dagen före julafton. Kvällen före, närmare bestämt. Jag antar att man bör häva ur sig något kvittrigt, trivsamt om den färdiggriljerade skinkan och de inslagna paketen. Men det finns inget kvitter i mig.

Nästa år tänker jag inte ordna med någon jul. Jag kommer att randa på medicin då, och jag tror att jag ska erbjuda mig att joura hela helgen. Så kan de sitta här i skiten vid varsin dator. Det är ju det enda de intresserar sig för ändå. Det är lite synd om Nassen förstås, men hon är så liten att hon knappast lär sakna något hon förmodligen inte ens kommer att minnas från i år. Eller så tar jag henne med mig och åker till min älskade gudmor. Hon säger att jag har en stående inbjudan. Fast kanske är det bäst att låta folk slippa mig. På akuten lär ingen behöva se mig mer än typ tio minuter.