Och fullmånen lyser som var den av glas

När jag gick ut från jobbet, mitt älskade lill-sjukhus där jag är tillbaka över helgerna, lyste fullmånen klar över trädtopparna.

Efter årsskiftet går vi ihop, min klinik på lillsjukhuset och motsvarande klinik på storsjukhuset, där jag nu randar. Det var på kliniken på storsjukhuset jag gjorde mina första vik ul-perioder (vikarierande underläkare; före och efter Trollets födelse). Det är inget dåligt ställe, inte alls. Men det är ju på lillsjukhuset jag vill vara. Det förvånar mig hur 'hemma' det känns. Hur självklart. Och för mig som känner mig konstant oduglig, värmer det gott när de "gamla", erkänt duktiga sjuksköterskorna på lillsjukhuset kommer och kramar om mig och säger att "du borde vara hos oss!"

Kanske duger jag ändå, tänker jag då, och det känns varmt och fint i magen. Så som det aldrig känns på storsjukhuset.