Nu har den krupit över kanten. Den går längs med så att jag ser den från sidan. Nu tycker jag att det ser mer ut som något spindeldjur. Var det inte sex ben och antenner? Ett kvalster?
Den är gråsvart och syns dåligt mot min svarta dator. Jag får den att gå upp på en bit hushållspapper. Jo, en insekt är det. Så springer jag upp på övervåningen för att leta fram något av ungarnas förstoringsglas...
och fastnar, som vanligt, bland smutstvätt, dammråttor och biblioteksböcker som måste lämnas tillbaka.
När jag kommer ner igen, utan förstoringsglas, är kusen borta.
2 kommentarer:
Äsch! Kommer fler kusar! Finns en, finns flera. Var lite beredd med förstoringsglaset nästa gång...
Jo, det gör det ju, det kommer fler. Det är bara så typiskt mig att vara så där ofokuserad.
Skicka en kommentar