Nyårsdagen

Vi tittade på Spirited Away i väntan på tolvslaget och den som somnade i soffan var varken jag eller någon av ungarna, utan Älsklingen. Där ser man! Men så hade jag ju inte vaknat förrän halv elva på förmiddagen, så det rörde sig trots allt inte om så många timmar. När vi kom ut för att skjuta några fyrverkerier var det helt klart och stjärnhimlen var magnifik. Över ladugårdstaket stod Orion och Aldebaran glödde rött. Vi skålade i en magnumbutelj med cider. Det gick bra det med.

Nu är det mulet igen. Älsklingen har tagit Trollet med sig på bio. Draken väntar otåligt på Ivanhoe. Nassen har somnat uppe i min säng, innan dess har hon klängt på mig ända sedan jag vaknade vid elvatiden. Nu passar jag på och skriver och dricker lite grönt te i min trollsländekopp innan jag hänger lite tvätt och sedan - antagligen - fiser ihop i en fåtölj. Orken är det inte mycket med och jag känner mig fortfarande ordentligt kravlig. Jag räknar med att vara sjukskriven imorgon och på fredag också. Och på sätt och vis är det en lisa att vara såpass dålig att jag inte ens behöver fundera på om jag kanske borde åka iväg och jobba ändå, med paracetamol och naproxen kommer man ju långt. Men inte den här gången. Den här gången är det inte att tala om.

(Ja, naturligtvis har jag fåglar i min julgran!)

Jepp, jag gillar animé. Som sjutton. Den här är sketabra, förstås. Jag antar att det är en av de mest kända och kanske den med bäst anseende. Vi har haft den länge, det har bara inte blivit av att jag sett den. Väl värd sin Oscar.