Igår när jag tog pojkarna med mig upp till vattenfallet upptäckte jag att en förskrämd liten persisk blåstjärna (Scilla mischtschenkoana) stod och blommade under köksfönstret. I morse när jag gick ut till bilen hörde jag koltrasten för första gången. Äntligen fick jag också! Vid lasarettet stod några ruggar snödroppar i blom.
När jag var till lillsjukhuset och hälsade på förra veckan muttrades det om att mars minsann är en vintermånad här och att det gott kunde snöa igen så att det gick att åka lite skidor. Jag betackar mig! Har det inte varit vinter förr under dessa fasans senaste månader så behöver det då sannerligen inte bli någon nu.
Vilken j-a skitvinter! Blä! 2½ dagar sol på 2½ månad. Typ. Och är det någon gång jag verkligen hade behövt komma ut så är det väl denna vinter, men jag har inte kunnat förmå mig. Jag har knappt varit utanför dörren utom för att ta mig till och från bilen eller för att sköta hönsen. Ja jag vet, det är bedrövligt, men så illa har det faktiskt varit.
Nu är det ljust när jag åker hemifrån och ljust när jag kommer hem. Snön är nästan borta. Hopp om livet. Kanske.
2 kommentarer:
Håller med om vintern varit besvärlig, blir värre för vart år. Det där med mars har man ju också hört talas om. Men nu har även jag börjat prata om att det är vår.
Att ha varit utan sol så länge tär även på mej - vilket jag inte trodde förr i tiden. Men livet lättar med sol, livet blir lättare med sol.
Låt oss njuta!
Skicka en kommentar