Bärnstenskikaren

Nu har jag lyssnat klart på hela serien 'Den mörka materian', totalt 43 CD-skivor. Det tog sin tid.

Alltså, jag gillar det här sketamycket. Det är en riktig saga. Och jag ska lyssna på mer av Pullman, har jag bestämt. Konstigt att den inte är mer uppmärksammad. Eller är det bara jag som har dålig koll?

Allting började egentligen när Lyras farbror, lord Asriel, återvände till England med berättelser om mysterier och faror och upptäckten av en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimrande ridåer kunde ana en annan värld. Kanske är barriären mellan olika världar av någon anledning förtunnad här. Lyra som är lika nyfiken som hon är orädd blir indragen i ett nervpirrande äventyr. Det för henne på svindlande färder mellan olika världar: Guldkompassens universum, som är Lyras eget, vårt universum och ett tredje som är härjat av vålnader och där hon träffar Will.
I Bärnstenskikaren, berättelsens tredje och avslutande del, drar det ihop sig till en kraftmätning av minst sagt episka dimensioner och Lyra och Will ger sig iväg på den mest skrämmande av alla resor. En färd som få författare vågat företa sig.

Det här är en verklig ”allåldersberättelse”. Barnet så väl som den vuxne hittar sin nivå och båda blir lika överväldigade av sagans kraft. För det här är en saga av isländska dimensioner och här kan allting hända. En recensent utropade Pullman till fantasylitteraturens Rickard Wagner, men med Williams Blakes själ.

Och som tidigare är Lena Nyman fantastisk.

Rekommenderas varmt!