Pust!

Min första - och sista - A-jour har jag tagit mig igenom med blotta förskräckelsen.

Ja, i vanliga fall förväntas man väl gå som A-jour när man är ST, lite beroende på specialitet. Åtminstone efter en tids randning. Således var jag inplacerad som A-jour idag, eftersom jag nu kommit en bit på min randning. Det är bara det att jag är väldigt oakutish lagd och alldeles för långsam för att funka som A-jour på medicinakuten. Jag meddelade schemaläggaren att jag inte vill gå några A-jourer och han erbjöd sig att plocka bort den. Men då kände jag mig så feg att jag lät den stå kvar. Denna enda. Hädanefter blir det B-jourer.

Och detta måste väl ha varit världshistoriens lugnaste A-jour *tackgodegud*. Jag tror att vi har haft fem eller sex patienter på hela dagen. De som kom var i och för sig tämligen akuta och ordentligt sjuka. Vi fick lägga in dem alla - varav en på IVA - men det var inga problem för det var gott om platser (!!! När hände det senast?). 'Vi' är lika med jag och en mycket sympatisk, sansad och särdeles akutish lagd B-jour.Tack och lov för honom! Jag rondade bara en avdelning och där var mest småfix att åtgärda. Mobimeden (EKG som skickas från ambulans och som ska bedömas) var nog inte fler än sju, liksom sökningarna från "huset" (= avdelningarna). Bara två patienter på huset behövde jag undersöka lite för att kunna bedöma. Och inte ett enda trombolyslarm!

Ja ja, jag är en hopplös jäkla fegis. Men en liten smula har jag i alla fall utvecklats sedan jag, som AT, grät varenda dag jag åkte till akuten. Nu går jag där stup i kvarten. Och jag har kommit överens med schemaläggaren att fortsätta gå medicinjourer under ST även när min medicinrandning är färdig. Fast som B-jour då.


Anslaget ovan sitter i fikarummet på akuten. Det finns andra Människor på akuten än patienter. Ibland verkar det som om folk i gemen glömmer bort det.