Man borde inte sova

Man borde inte sova när natten faller på 
för tänk, då blänker stjärnorna högt uppe i det blå

Jag har svårt att komma i säng. När ungarna äntligen lagt sig, det är tyst och jag är helt ensam finns det äntligen tid att göra lite sådant som jag vill.

Sedan vi kom hem har jag kört elva maskiner tvätt (ja, och hängt och plockat ner, och sorterat, och vikt), städat huset (jag sa att jag har städat, inte att det är städat), packat upp (delvis), vattnat och fixat med blommorna här inne och planterat om ett tiotal frösådda buskar och träd. Tämligen lång tid går åt till att fixa med maten, duka fram, duka av, ladda diskmaskinen, plocka ur diskmaskinen. Resten av tiden går åt till att svara och åtgärda:
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!
- Mamma!

- Mamma! Jag hjälper en. - Mamma! Jag tröstar en annan. - Mamma! Jag byter en blöja. - Mamma! Jag blåser på ontet. - Mamma! Ja, ni får ta glass. - Mamma! Oj då, slog Draken dig, så ja! - Mamma! Nej, jag vet inte hur man får fram Finlands flagga. Pröva med 'SF' då. - Mamma! Fler ädelstenar? Ja, akvamarin, jade, krysolit, opal... - Mamma! Ja, jag tittar älskling, jag tittar. - Mamma! Men herregud, vad har du gjort?! - Mammaaa! Ja men jag sa ju att jag skulle gå och hänga tvätt. Så ja, jag är här, var inte ledsen!

Var femte minut. Eller nått. Men inte nu. Nu sitter jag uppkrupen i fåtöljen med tända ljus och en mugg te och njuter av lugnet.