Jag tycker om att ha det lite fint omkring mig, anständigt städat, avtorkat, undanplockat. När jag får lite tid över går jag ofta och plockar. Städar lite här och lite där. Fixar undan tvätten. Vattnar blommor och plockar bort vissna blad. Viker ihop filtar som ligger slängda på golvet och soffkuddarna som också vanligen återfinns på golvet. Röjer på bänken i köket så att det ska se lite prydligt ut.
Att bara sitta utan att göra något gör mig mestadels rastlös. Ska jag sitta vill jag i alla fall läsa, bläddra i en tidning, lösa korsord eller sudoku, handarbeta eller sitta vid datorn.
Nu bara sitter jag. Ja, inte bara, för jag gör annat också, men jag klarar av att sitta - eller orkar inte plocka, vilket som nu är det rätta. Jag vet inte själv. Vår veranda är byggd i norrläge (!) och därtill på den plats på tomten där det blåser mest. Ja men, hur tänkte de?!? Hur många dagar om året vill man sitta i norrläge i blåst? Nu, i alla fall, nu är det faktiskt en sådan dag. En av de där fem per år. När det är 30° varmt och himlen är klarblå så är det perfekt att sitta här i skuggan i den ljumma vinden.
Så här sitter jag alltså. Jag lyssnar på hönsens kluckande och prasslande sprättande, fågelkvitter och humlesurr och jag ser ut över trädgården, skogsbrynet bortom den nyslagna åkern och Djurmo klack bortom älven.
Och jag undrar så, är det för att jag är så totalt uttröttad jag sitter här? Eller är det för att jag på något vis utvecklats och nu förmår släppa taget och vara i nuet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar