Allt har gått Fredrik väl i händer. Han har ett tryggt jobb som näringslivssekreterare i kommunen. Han har till sin häpnad blivit gift med Paula, som han beundrar gränslöst. Hon är framgångsrik konstnär. De har två fina barn. Och nu har de just flyttat in i ett hus som överträffar alla deras drömmar: ett rymligt och nyrenoverat gammalt hus med inbyggd glasveranda och stor balkong med utsikt över åkrar och skog. De är en ovanligt lyckad familj. Men snart störs idyllen. När Fredrik en sömnlös morgon kommer ner i hallen står någon där: en vuxen man, knappt en och femtio lång, svarthårig med smala ögon och bred mun, klädd i joggingbyxor och T-tröja, båda fruktansvärt smutsiga. Med nasal röst säger han sig heta Kwådd och bo i utrymmet under trappan som går upp till övervåningen. Gång på gång framhärdar han: jag bor här.Vad är det som pågår i det stilfullt inredda huset? Vad är det som händer med Fredrik? Och varför börjar hans hustru dra sig undan från honom? En suggestiv och spännande berättelse som utspelar sig i gränslandet mellan verklighet och mardröm. Med stor inlevelse skildrar Marie Hermanson en man som dignar under alla de krav som ställs på honom.
Riktigt, riktigt läbbig. Men jag gillade den. Passade bra att lyssna på i bilen.
Tydligen har det gjorts en
TV-serie på den. Det hade jag inte en aaaning om. Jag tittar ju i princip aldrig på TV. Jag har hur som helst ingen lust att se den. Jag vill ha mina egna bilder kvar.
2 kommentarer:
"Jag vill ha mina egna bilder kvar" - varför har jag inte tänkt den tanken ända ut? Jag har bara känt så.
Precis så är det.
Den boken gillad jag med.
Skicka en kommentar