Vakuum

Nassen har legat bredvid mig och hostat hela natten. Och i morse hörde jag Draken börja han också. Och därmed grusades mina förhoppningar om att få vara ensam här hemma och kurera mig i lugn och ro. Det skulle vara så oändligt skönt att få vara sjuk, utan att behöva sköta sjuka barn samtidigt.

Efter ett gram paracetamol och ett halvt naproxen så släpade jag mig i alla fall ut till hönsen. Älskade höns! Blåklocka ligger och ruvar. Tyvärr har jag missat att anteckna ungefärligt datum när hon lade sig, så nu har jag inte en aning om när det kan tänkas vara klart.

Jag fyllde på mat till vildfåglarna också. En koltrast har kommit hit och flera grönsiskor har jag sett. Vi har inte haft grönsiskor här förut.

Trots att det är helt igenmulet, blåsigt och snöslaskigt så var det faktiskt riktigt skönt att komma ut lite. Det brukar lätta lite med frisk luft när man är så där igenkorkad av en förkylning.

Nu sitter jag här i sängen och ser ut över den sanslösa röran här hemma. Jag har bara ingen ork att ta itu med det hela. Inte än. För närvarande lever jag i ett vakuum och kommer varken framåt eller bakåt. Beslut är fattade men har inte kunnat genomdrivas. Så snart det bara är klart så ska jag sätta igång. Äntligen! Och jag ska skura och skura, städa och städa, röja och röja, slänga och slänga, fixa och dona och efter sju år i detta hus skapa mig ett hem, utan att någon bromsar mig hela, hela tiden.