Vårdagjämning

Plötsligt en dag var himlen blå. Och så en dag till. Och ännu en. Förunderligt! Jag kan knappt minnas när det hände senast. Idag var det solförmörkelse - och himlen naturligtvis åter grå. Jag fick inte se den.

Och snön faller. Faller och faller. Vad ska det vara bra för? Har det knappt kommit någon snö tidigare i vinter, så behöver den sannerligen inte komma nu.

I någon vecka har jag desperat letat vårtecken. Förgäves har jag spanat efter tofsvipor. En trana såg jag i alla fall i söndags. Under köksfönstret har mina persiska blåstjärnor börjat sticka upp, blekblå, ännu hårt knutna. Men nu är de översnöade.

Och jag är less.