Förra helgen var det bufest. 'Kofest' kallas den och hålls när korna återbördats till bonden för hösten. Vi höll till i Karlssons fejs. Det var också första gången vi sov kvar. Jag har köpt två riktigt bra madrasser till tarrsängen, men något annat har vi inte fixat. Vi rullade helt enkelt ihop våra sängkläder, och ungarnas med madrass och allt, packade dem i bilen, och rullade upp dem på plats. Det gick bra det med.Jag räknade alla fönsterrutor, precis som Ann-Marie uppmanade mig, och sedan sov vi gott allihop. Och efter ha vidtagit dessa mått och steg, räknar jag nu stenhårt med att bli lycklig där uppe :) Vi hade en kandelaber med fem ljus på köksbordet, för vi har inte hunnit fixa någon bra fotogenlampa ännu, och ljuset räckte, förvånande nog, bra till för att handarbeta.
Jag förundras över hur stor inverkan skogen har på mig. Det är som att jag går ner på halva varvtalet bara jag har skogen inpå mig.
Bild: Grinden ut mot ett tämligen uppvuxet kalhygge. Där finns sanslöst mycket lingon och Trollet brukar trava ut där med en liten hink i handen för att plocka blåbär. Tänk att man kan bli så lycklig av att se en unge trava ut genom en grind med en liten hink i handen!





Brukar de verkligen rodna så tidigt?
Här är Stanley. Han går uppe i buan hela sommarhalvåret. Martin kör. Vi åkte en gång hela familjen. Sedan ville Drakungen gå tillbaka och åka mer. Han fick en peng med sig att betala med. Efter en timma gick jag och letade efter honom. Då satt han kvar på vagnen. Ja men, frågade du om du fick åka fler gånger fastän du inte hade mer pengar? undrade jag Eller satt du bara kvar? Jag satt bara kvar, sa Draken och såg lycklig ut. Jag erbjöd Martin betalning i efterskott, men han nekade. Jaha, det blir häst här förstår jag sa Martin. Han verkar väldigt intresserad. Jag hoppas att Draken hänger på Martin och lär sig ett och annat. Jag skulle gärna vilja att han lärde sig rida och köra. Martins döttrar hade ponnyridningen.
















