Det är mig en gåta varför jag inte läst mer av García Márquez, när jag älskar det han gör. Magisk realism kallas det. Och jag är ju obotligt svag för det där sagoaktiga. García Márquez är en av de ytterst få nobelpristagare jag läst innan de fått priset (plus Singer och Vargas-Llosa)*. Jag minns hur glad jag blev över att han fick det och hur fin jag tyckte han var i sin vita dräkt.Ferminas och Florentinos livslånga kärlekssaga börjar i slutet av förra århundradet. De möts när båda är mycket unga. Florentino blir omedelbart hjälplöst förälskad. Fermina är smickrad men avvaktande och besvarar hans kärlek först efter lång uppvaktning. Hennes far finner Florentino ovärdig och tar dottern med på en mycket lång resa. Florentino arbetar vid posten - och vet att brev och telegram gör avstånden kortare. Deras korrespondens blir flitig och allt kärleksfullare. Fermina svarar t o m ja på Florentinos frieri - men ångrar sig omedelbart då de åter möts.
I stället gifter hon sig med en läkare, Juvenal - ryktbar för sin kamp mot koleran. Äktenskapet blir kärleksfullt och mycket långt. Familjen når en god social position, och Fermina föder två barn.
Florentino blir bitter, och bär sin kärlek inom sig. Han lever ett rikt och händelsefyllt liv och blir med åren chef för det lokala flodbåtsrederiet.
På avstånd följer han Ferminas liv...
MUSTIG är väl det minsta man kan säga. Den är underbar! (Men vad är det för nöt som skrivit baksidestexten?)
Jag ber er ödmjukast notera att jag nu faktiskt läst en bok från den där listan jag gjorde över böcker som står hemma i bokhyllan och väntar, och som jag skulle läsa... *host*... förra året.
* Och medan jag skriver inser jag att det faktiskt är några fler: Golding, Lessing och Szymborska. Tänk, jag som gått genom livet övertygad om att jag minsann aldrig har läst nobelpristagarna innan de fått sina pris. Några är det ju faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar